Vi kittlar tillbaka

Det hade varit skönare att vinna i rätten? Frågan är om jag hade orkat mig dit men det känns ändå som ett snöpligt slut nu. Det känns som när man muckade gräl i sexan och vederbörande vände på klacken med en kommentar om hur barnslig man är. Och hur är man funtad egentligen när man lägger ner så mycket kraft för 213 kr? Det har en del kompisar frågat mig om inte jag själv.

Jag lämnar frågan hur jag är funtad öppen för faktum är att jag tyckt att det varit roligt hela vägen.

213 kr är långt under beloppsgränsen. ARN hade säkerligen inte behandlat saken men det ingår ändå i rutinen att skicka alla handlingar till motparten och då kom det ju upp till en annan nivå, en nivå som jag skulle nått från början och uttryckligen bad om att komma till. Det var ju en "teamleader" som avslutade mitt ärende.

UVTC bortförklaring lyder nu:

Univesal Telecom accepterar Martin Camitzs (nedan kallad kunden) krav på återbetalning om 217 sek.

I kundens uppsägan, som bifogats i dennes anmälan, framgår det lite oklart vilken sorts uppsägning kunden önskar. Universal Telecom har tolkat kundens formulering att ett operatörsbyte efterfrågats, och bekräftat vidtagna åtgärder för ett sådant. Dock borde Universal Telecom kontaktat kunden vid uppsägningen för att kontrollera och förtydliga kundens önskan.

Universal Telecom har kontaktat kunden och meddelat att en insättning på 217 sek kommer att ske till dennes konto.

Samma sak förklarades också för mig på telefon. Jag sa ingenting, bara skrattade lite för mig själv. Hade "hon" fått uppsägningen, sa hon, så hade hon ringt upp mig och frågat om jag verkligen ville göra mig av med numret också eller göra ett operatörsbyte. Ni som minns mitt fax, om inte gå tillbaks till ett av de första inläggen, så skrev jag "avsluta både förval och abonnemang". Jag tyckte jag utryckte mig nog klart, men motiveringen i uppgörelsen bekräftar alltså att man inte kan uttrycka sig nog tydligt. Men så var det det där med total uppsägan också.