Kritiker brister i kunskap om aktieoptioner
"Det handlar inte om bristande kunskap, utan det handlar om bristande omdöme." säger Olle Svenning till aktuellt.
Urban Ahlin utryckte det också bra när han i SvD härom dagen inledde med att medge att han saknade kunskap om optionsäffaren. Av vad som sedan följde gjordes det tydligt att okunskapen gällde optioner i allmänhet och innefattade majoriteten av journalist- och politikerkåren.
Jag vill mena att det i allra högsta grad handlar om "bristande kunskap".
Jag blir mycket frustrerad av att följa debatten och att se på när Jarl Alfredius och Carl Bildt talar om varandra. Nyckelordet är "avstått". Jarl Alfredius tolkar det som att avstå från ersättningen; Carl Bildt som att avstå från att lösa ut optionerna. Frågan är naturligtvis mycket viktig men när kunskap saknas ställs fel frågor, fel svar ges och ingen kommer närmare sanningen.
Förvirringen blir som störst när bolaget tillfrågas själv och ger ett svar som bekräftar både tes och antites. Jag minns också drevet vid valet. Det var ett stort tryck på Carl att så snabbt som möjligt lösa ut optionerna för att komma ur jävsituationen, hans eget personliga ekonmiska intresse i att Gazprom fortsatta utvekling. Så skedde vid utlösensdatumet.
Hade han kunnat avstå?
Bildts svar blir, nej, för det var ett helvetes liv om att jag skulle lösa ut dom så snabbt det bara gick.
På den alternativa tolkningen, att avstå från optionerna, blir svaret självklart: Nej, han hade ju redan fått dem. Den verkligt vettiga frågan som inte ännu ställts, och som Bildt kanske inte vill ha heller, är, kunde han ge optionerna tillbaka?
Tidpunkterna är alltså också en nyckel till förståelse för dilemmat. Carl Bildt är i detta läge inte längre jävig. Från att ha fått uppdraget som utrikesminister har han gjort sig av med alla ekonomiska band till Vostok Nafta och Gazprom. Optionerna, dem fick han under sin tid som styrelseledamot (eller eventuellt vid sin avgång, det har inte framgått). Ett eventuell mutåtal måste rimligen utgå ifrån att han fått ersättning under sin tid som utrikesminister vilket alltså inte skett.
Vad sa då egentligen talesmannen på Vostok Nafta, Rober Eriksson? Påståendet löd, "Bildt hade utan problem kunnat avstå från att lösa ut opionerna när dess föll ut." Bekräftas med ett ja. Om han var tvugen att lösa in optionerna? Nej, självklart inte, ur Vostok Naftas synvinkel. Det behöver ingen. Optioner ger rätt att köpa aktier men inget tvång och det behöver man inte fråga Robert Eriksson om. Det kan vilken aktieintresserad tonåring som helst svara på.
De som anser annorlunda är är vi, det svenska folket och journalisterna, vår höjda röst. Vi vill och ville inte att Carl Bildt skulle ha kvar optionerna. Alltså var han tvungen att lösa in dem. Det fanns ingen annan utväg. Och det är, vill jag minnas, precis vad han sa.
K.G. Hammar i aktuellt för knappt en timme sedan, "Han gav intrycket att han inte hade något annat val än att lösa in dom här optionerna." Minsann.
Nu vill jag veta hur det verkligen ligger till med det här och då vill jag att journalisterna ställer rätt frågor, att Carl Bildt förstår frågorna rätt och att dessa tolkas rätt. För det behövs lite mer sakkunskap.
Börja på http://www.aktiespararna.se/lar-dig-mer/.
Andra bloggar om: Carl Bildt
Det verkar som om Bildt fick optionerna redan 2005. Någon som också fått dom uppgifterna?
Så här har jag fattat det:
Som styrelseledamot hade Carl optioner som han hade kunnat börja lösa in i december 2006. När han slutade i styrelsen för att bli minister i september var det inte längre säkert att han skulle kunna få ut dessa pengar. Men i oktober/november tog den kvarvarande styrelsen ett beslut på att han i alla fall skulle få inlösningsrätt på optionerna. Inlösningsrätt kanske är fel ord, men det som rapporterats är att de genom ett beslut såg ttill att han kunde få ut cashen. Om man är sån kan man då se detta som att styrelsen gav honom 5 miljoner i rollen som utrikesminister. Det är dåligt i så fall och klart värt att undersöka.
Om man är en annan sån kan man se det som att styrelsen tyckte att tre månader hit och dit inte gjorde så mycket och att Calle förtjänade pengarna för lång och trogen tjänst. Men det är fortfarande en slags present från hans tidigare kollegor.
Det är hursomhelst dåligt att Calle sagt att han inte kunde komma undan pengarna från dessa optioner. Han sa att det var juridiskt omöjligt och det är inte sant. Du Martin skriver praktiskt omöjligt, och det är sant eftersom han ville bli av med sina intressen.
Martin säger: "Ett eventuell mutåtal måste rimligen utgå ifrån att han fått ersättning under sin tid som utrikesminister vilket alltså inte skett."
Överåklagaren säger: "Med enbart dessa omständigheter som utgångspunkt för bedömningen skulle förmånen till Carl Bildt kunna utgöra en muta objektivt sett med hänsyn till att tjänsten som statsråd kräver särskilt integritetsskydd."
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=605091&previousRenderType=6
Sen att han ändå inte anser att det rör sig om en muta kan jag också hålla med om. Men objektivt sett verkar det som att även Martin har blivit begreppsförvirrad.
Jo, objektivt stal jag en tröja i julas. Att jag fick den av morsan i julklapp är dock lättare att bevisa.
Men på det första har Petter rätt och där börjar vi komma närmare kärnan i det här, en kärna som undvikits ivrigt de senaste veckorna. Jag hoppades att överåklagaren skulle titta på just det här, vilket han gjorde.
Det brister nog i kunskap på denna sida avseende den juridiska innebörden av begrepper "jävig". Kanske det är bättre att skaffa sig information innan man gör så starka uttalanden baserad på lekmannakunskaper.
Touché. Om jag befinns skyldig är det precis det jag angriper journalister för. Annars skulle jag självsäkert svara att jag tar mig rätten att göra vilka uttalanden jag vill baserad på lekmannakunskaper. Kan politiker och journalister, kan jag.
Tillfället är annars utmärkt att upplysa mig och andra läsare om begreppet "jävig", om du vill vara så vänlig.