Rättvisereform av rang
Jag förstår fortfarande inte debatten om vårdvalet, för jag ser verkligen inte problemet. Två senaste dagarna läsandes SvD har jag fått ny information. Igår togs en rangordning av vårdgivare upp. Kanske förvånande, kanske inte, Djursholm, Stocksund och Äppelviken i topp.
Det här är vad jag kan om läget. Dessa mottagningar har aldrig fått något extra stöd så på det viset drabbas det inte av reformen. Däremot ligger de i glesbefolkade områden (Stocksund och Djursholm ligger dessutom ett stenkast från varandra) med hög socioekonomiska förhållanden. Undersökningar från hela seklet visar att folk är mindre sjuka i dessa områden.
En stor del av den ekonomiska basen skulle därför ryckts undan om det inte varit för en liten detalj som både jag och mottagningen i Äppelviken inte uppmärksammat. När reportern från Södertälje rngde och ville skriva sig där var det nej, men så har man inte rätt att göra längre. Alla har rätt att skriva sig var man vill och finns det inte plats så är det först i kö som gäller.
Den biten är en rättvisereform som oppositionen bittert kommer att avundas.
Men Äppelviken har inte planer på att lägga ner varken före eller efter nyheten. Och efter rangordningen så är kön vindlande och lång från alla hörn av länet. Expansion? Inga som gnuggar händerna?
Däremot i Botkyrka, Haninge och andra förorter, där ser man ingen möjlighet att fortsätta. Trots extra stöd och låg har man inte lyckats bygga upp någonting som placerar dom i topp i någon rangordning. Nu befinner man sig i ett tättbefolkat område, lägre socioekonomisk, därmed fler sjuka och man ser ändå ingen möjlighet att fortsätta driften. Jag kan inte tänka mig annat än att flera aktörer börjat snegla på denna ekonomiska bas och snart kommer ställa upp en mottagning av rang. Då kanske medborgarna i Äppelviken och Djursholm kommer söka sin omvårdnad där istället.
Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, äppelviken.
Men så få se en strid, då!
Se upp, Mona kommer! Och kastar... tvättsvampar...
Om det är nu Mona ska börja kriga så var det ett synerligen blekt initalt anfall. En hel sida i SvD som ingen verkligen kan se som något produktivt, allra minst ett hot.
På fem punkter ska enligt Mona Sahlin Socialdemokraterna radikalt reda upp i röran som makarna Reinfeldt skapat. Det är bara det att dom på intet sätt bemöter de fem punkter hon radade upp i föregående passage om de felsteg som nämnda äkta par gjort sig skydliga till.
Vi vet att Mona inte varit med i debatten särskilt mycket. Men vi hoppades väl att hon åtminstone följt med? Det är när jag läser att personalkooperativ ska försvaras, som om dom inte vore privata, som jag oroar mig för att Mona Sahlin helt enkelt är okunnig. Men Ok, jag tänker ta fast på att Mona Sahlin anser att kooperativ ochh ideella organisationer har mycket att tillföra. De riskerar förövrigt att konkureras ut av stora internationella företag. Gör dom?
Vi noterar ocksp att ordet "vårdval" alldrig nämns.
I första punktlistan kommer orättvisorna fram, det är privata vårdgivare som tar över lite överallt. Det är nyheten att man nu kan köpa strålbehandling för 100 papp. Mona, det enda nyheten där är att man inte längre behöver flyga över Atlanten. Och dessutom lär ju inte vården bli sämre av en extra strålkanon, oavsett vem som får tillgång till den.
För att få någon mening i attacken får vi helt enkelt ta båda punktlistor, inte som motstående varandra utan i en klump. Då framträder bilden av att svensk sjukvård är undermålig och köerna för långa. Om inte annat så är Monas debattartikel ett sätt att tysta motståndet. För vem vill bråka om det?
För att lösa detta föreslås, föga överaskande: Socialdemokraterna ska korta köerna! Ord och inga visor. Men inte nog med det, man ska kvalitetssäkra vården! Vem kan någonsin invända mot det?
Det senare ska göras med vårdcertifiering och det kan man ju i detaljfrågorna ha något att säga om. Jag läser in ny myndighet, 5000 nya statligt anställda byråkrater, godtycklighet. Skolverket har trots en armada av kontrollanter inte någonsin lyckats stänga en enda undermålig skola och det här skulle bli samma sak. Hur skulle man föreställa en situation där certifikatet dras in? Det är helt enkelt inte rimligt. Men om det skulle hända så skulle det definitivt inte vara för något stort internationellt företag, möjligtvis ett litet personalkooperativ eller ideell organisation som Mona lyckats rycka undan mattan för med byråkratiska pålagor.
I högerlägret anser man att kvalitetssäkringen ska gå till så att medierna hänger ut vårdgivare som brister och att medborgarna själva vänder dessa ryggen. Men jag antar att det finns en tjusning med statlig kontroll.
Faktiskt, det ända konkreta är att inge ska få vård före någon annan.
Men är det inte vad vi kan vänta oss? Kommer sossarna om dom tar över verkligen ändra tillbaka något som dom raljerar om nu? Det gäller uppluckringen på arbetsmarknad, skatterna, neddragningarna i försvaret. Nej, dom kommer tacksamt ta emot inkasstet från publiken och sen dribbla den mot samma mål som alliansen. Om någon är missnöjd med alliansens poliktik så finns ett skenbart alternativ, men inget reellt. Dom kanske har olika uniformer, men dom spelar i samma lag. Det handlar om avbytare och ordinarie trupp, inte om en verklig match. Mona kommer ta besparingarna och lägga dom i en klump på att "korta vårdköerna" med resultatet "vi har minsann lagt en miljard på att korta vårdköerna, vilket är mer än alliansen gjorde".
Vad gäller alternativ i ledarskap, om Mona Sahlin inte ens kan formulera en koherrent debattartikel...
Andra bloggar om: Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, fredrik reinfeldt, alliansen, vårdval, sjukvård
Skenhelig
Det blir allt lättare att bråka med socialdemokraterna. Det här bli mitt kortaste inlägg någonsin.
Carin Jämtin i TV4, vad var det hon sa? Något i stil med, "Det är en bild av Stockholm idag, att det är rika och de med kontakter som får hyreskontrakten. Vi tycker inte det ska vara så."
Skenhelig var rubriken, ifall ingen lade märke till det.
Mikrolån till folket
Min j-a mobilkamera igen, men det är en reklam i SL bussar och det står: Låna inte mer än du behöver, Mikrolån i 30 dagar till fasta priser. Låna 3000kr för endast 375kr.
Men det är ju bara 152% ränta på! Vad snälla dom är. Folkia.
Ocker.
Jag hatar det här företaget nu. "Mikrolån" är en term som vi förknippar med Nobels fredspris förra året. Här finns ingen skam.
Andra bloggar om: ocker, folkia, mikrolån
Svensson åker buss
Skönt att det går så mycket bussar i Stockholm så att man slipper träffa någon. Det är en olycka Värre än att träffa någon i trapphuset, ju, för då är man ju oftast på väg nånstans, antingen in genom porten eller ut. Ryggen fri, alltid en utväg.
Skillnaden ligger inte i att man inte vill stanna och prata, inte för att man inte har något att säga och inte ens för att man är livrädd för tystnad. En del tycker att "pinsam tystnad" är ett begrepp, det får man ta hänsyn till, men sån är inte jag.
Det jobbiga är alla komplexa sociala reglerna man måste ta hänsyn till. Som tur är sitter det en Svensson-jävel i ryggraden och dikterar.
Jag står vid busskuren, språkar lite med en arbetskollega som jag är ytligt bekant med. Det här är faktiskt det längsta samtalet vi haft, och det är faktiskt trevligt och flyter på.
Nu går vi på bussen, hon först. Gynnsammaste läget är att bussen är något så när full, vi kan då stå och fortsätta vårt samtal. Vid lägre mättnad, kan vi ta yttre stolar så att vi kan prata mitt över gången. Eller hon sitta, jag stå. Oavsett läggning i fråga om "pinsamma tystnader", avståndet gör att utväg finns. Reglerna förbjuder dock att vi sitter bredvid varandra om det finns andra platser. Endast främlingar får sitte bredvid varandra
Under vissa omständigheter kan det bli så att hon tvingas ta en fönsterplats. Om det är så att alla stolar över gången är upptagna, ja, då kan jag behöva sätta mig på fönsterplats på raden framför. Det här är en jobbig situation men helt oundviklig. Samtal omöjliggörs och ord kommer inte yppas förrän någon går av. "Vi ses imorgon!", kan man då säga.
Vad är då en främling? Ja, det kan behövas ett klargörande på den punkten. Låt oss säga att jag arbetar på ett större företag på så sätt att alla omöjligt kan vara bekanda med varandra. Situationer uppkommer ofta där man får tillfälle att stifta bekantskap, luciatåg, möten av olika slag eller varför inte gemensamma kick-offer. Dock inte, och jag betonar, på bussen dit! Är det fullt på bussen är han/hon att betrakta som en främling. Jag kan lugnt sitta bredvid honom/henne bara man upprätthåller främlingsskapet. Jag iaktager följande försiktighetsåtgärder. Jag vänder ryggen mot vald sittplats, böjer knäna och vrider sedan kroppen in i läge. På så vis är jag aldrig vänd mot min granne så att jag riskerar en blick jag omöjligt inte kan låtsas om. Jag kan nu vara tyst i ca 15 minuter. I det läget, förutsatt att ingen oväntat inträffar, vore det väldigt konstig om jag tog upp ett samtal eftersom jag inte gjort det tidigare. Safe.
Skulle samtal spontant uppstå har jag bildat bekantskap. I längden blir det ohållbart att sitta bredvid en bakantskap därför måsta jag i något läge ursäkta mig och gå och prata med någon annan - stående i gången naturligtvis. Jag avpassa detta läget efter bussresans längd och fysiska förutsättningar.
Ytterligare situationer och riktlinjer finns det en uppsjö av, så det är tursamt att allt finns väl inprogrammerat i oss alla. Jag kanske får anledning att återkomma till ämnet när det gäller tunnelbanor. Här finns ju som bekant oftast möjlighet att sitta mitt emot en bekant. Dessutom gäller andra definitioner av vad som är en fullsatt vagn eftersom om gångplatserna är upptagna betraktas alltid fönsterplatserna likaså. Det finns så gott som aldrig skäl att sitta bredvid en bekant.
Andra bloggar om: svensson
Vårdval Jordbro
Efter svenskans rapportering om vårdvalet måste man ju bli lätt skeptisk. Tveksam. Mer pengar till innerstaden, mindre till områden med sämre sociala förutsättningar. Är det bra? Vid första naiva analysen, och något mer har jag inte gjort än så länge, verkar vårdvalet alldeles förträffligt. Men helt uppenbart är det något jag fått om bakfoten.
Kan någon tala om för mig var jag tänker fel?
- Vi har den sjukaste befolkningen, men får en 30-procentig minskning i ersättning från landstinget.
Helena Josefsson, verksamhetscehf, Botakuten, Botkyrka. Detta pga det socioekonomiska stödet tas bort den 1 januari.
Men vårdvalet ger vårdcentret betalt per patientbesök. Sjukare befolkning ger fler patientbesök. Alltså får dom mer pengar än motsvarigheten i Kungsholmen. Lokalhyrorna torde vara lägre i både Haninge och Botkyrka och särskilt om man har "ett slitet trapphus". Framgår också att dom inte är utsatt för privat konkurrens. Än.
Är det fel tänkt?
Säg att jag går i start sjukhusplaner och får betalt per patient. Jag letar en marknad. Vi tar citatet igen:
- Vi har den sjukaste befolkningen...
Tänker jag fel igen? Uppenbarligen, eftersom dom nu tvingas köpa ut en massa personal. I Kungsholmen har dom mycket friskare befolkning. Där satsas entrepenörerna som bara den. Kanske har det något att göra med:
"Här kan [ett besök] ta 45 minuter och jag löser inga problem!"
Om min mottagning uttryckte sig på det viset skulle iaf jag vara glad för att få lite ökad valfrihet. Kanske är kan kärnan i missförståndet finnas i följande citat (Jan Halldin):
- Ju mer socialt utsatt man är, desto mer ohälsa, men det betyder inte att man söker vård.
Och därför... ska man... ger mer pengar till mottagningarna???
Andra bloggar om: vårdval