Tankesmedjan Camitz

Bern hävdar att klimatmodeller är värdelösa eftersom de skulle bygga på samma principer som ekonomiska modeller.

Denna häpnadsväckande och felaktiga slutsats visar att Bern inte alls förstått grunden för klimatmodellering.

Forskningen utgår från fysikens grundlagar, framförallt Newtons mekanik och termodynamik, och beskriver klimatets utveckling med hjälp av matematiska samband.

...

Bern inkompetensförklarar hela detta forskningsfält på grundval av extremt svaga argument. Vilket vetenskapligt grundat redskap för realistiska framtidsscenarier vill Bern istället att samhälleliga beslut ska vila på?

Det förefaller lätt att skjuta en del hål på Lars Berns argument och hans vid det här laget berömda "djupdykning". Behöver man slänga sig med Newton och fysikens grundlagar. Vad kommer förövrigt uttrycket Fysikens grundlagar? Kan i så fall någon av Newtons lagar sägas höra till dem? Ska vi bli imponerade nu? Man får ju verkligen hoppas att en modellerare antar att naturlagarna gäller. Det finns gott om andra faktorer som man missar, bortser ifrån för att man inte har datakraft nog eller värderar fel. Ett exempel är koldioxid upptagning av havet. Om det vore så enkelt som att bara utgå från naturlagarna då hade vi haft en lösning på alla människans sjukdomar vid det här laget.

"Rubbish in, rubbish out." "A simulation is a crutch for the mathematically impaired." "All simulations are doomed to succeed".

Det är alla aforismer som modellerare som klämmer åt kärnan i en modellerares veklighet. Den första klarlägger den grymma verklighet att de resultat vi får ut aldrig är bättre än de data vi stoppar in. Nästa kommer från matematikerskrået att kan man inte lösa ett problem med papper och penna är det bäst att låta bli, läs "ge dig inte på komplexa saker som klimatet (eller ekonomi)". Den sista ger uttryck för datamodellerarens välsignelse och samtidiga förbannelse. Vill du ge stöd åt en hypotes så gör en simularing. Det här är ett problem när som måste tas på allvar för att inte anklagelser om köpta resultat ska få fäste.

I själva verket är datasimuleringar något som står på lös vetenskaplig grund. När man modellerar gör man många antaganden och alla som programmerar vet att det är mycket som kan gå fel utan att det märks, sk dolda buggar. Framförallt gäller det en av grundbultarna i emprisk forskning. En simulering ska kunna replikeras dvs göras om av ett annat forskarlag. Det här högst tveksamt om en datormodell av den komplexitetgrad som vi har att göra med här kan sägas vara replikerbar. Jag skulle tro att man slutar leta buggar när man får de resultat man vill ha.

Svårigheten att göra datamodeller gäller framförallt ekonomiska modeller där man ger sig på mänskligt beteende. Därmed kan man säga att ekonomiska modeller trots allt ligger på en helt annan nivå en klimatmodeller och de går inte att jämföra med klimatmodeller. Människor är oförutsägbara på ett helt annat plan än koldioxid. Poäng till hemmalaget.

Jag tror att de flesta har en känsla för den här osäkerheten. Författarna till dagens brännpunkt inkompetensförklarar alla läsare och det vilket är ett värre brott än det Lars Bern står för.

Därmed inte sagt att datamodeller är utan värde. Moderna pacemakers är bättre än någonsin just för att de är beprövade med datorer långt innan någon vågar operera in dem i människor. Och som författarna ger uttryck för, vi har inga alternativ. Datormodeller är det bästa i avsaknad av ett till jordklot som vi kan göra experiment på, som Liftarens guide till galaxen, . Vi ska ta klimatmodellerna och dess varningar på allvar eftersom alternativet, med stor behäftad osäkerhet, är så allvarliga. Men man har alltså gott om skäl till att vara ödmjuk. Att hävda modellens riktighet på att de vilar på fysikens grundlagar är inte seriöst. I en viktig fråga som denna borde debattörerna avkrävas saklighet.

Fortfarande underbart att cykla till jobbet, men visst har det blivit trängre mellan cyklister och taxibilar. Diskussionen om vem som vinner och vem som förlorar på röran pågår. Värmdöbor och andra pendlare mot taxibolag och cykelreparatörer. Jag lämnade in en cykel igår för att byta fäljen. Jag kunde valt ett bättre tillfälle.

Frågan ställdes i en tidning om miljön inte blir den stora förloraren när de som ställde bilen när biltullarna infördes. De lär ju bli förbannade när de inser att alternativet inte är att lita på. Var och en inser att bilen inte heller alltid är att lite på. Alltid bra med ett alternativ, som sagt.

Jag tänker på dem som nu tagit fram cykeln. Det uppför dem att det här var ju inte så farligt, riktigt trevligt t o m. Varför gör jag inte det här året om? Kanske kommer miljön bli den stora vinnare.

Återstår att visa sig om bussförarna slutar som vinnare. Hoppas det. Jag ser inte fram emot ännu surare bemötande när jag ställer cykeln i förrådet för vintern.

Andra bloggar om: busstrejkt, bussförare, busschaufför, sl, kollektivtrafik, strejk

Det har varit roligt att läsa nyheter den senaste veckan. Jag känt mig manad att blogga flera gånger men inte fått tid. Dock har jag hunnit med att svara på ytterliggare en kommentar från min mest ihärdiga antagonist. Tack för en trevlig diskussion, Petter. Måtte den fortgå. Efter månader av skeptiskt rapportering om vårdvalet från olika medier, inkl SvD självt, har SvD äntligen rätat ut mitt stora frågetecken i ytterliggare en skeptisk rapport. Akilleshälen för områden stort vårdbehov ligger alltså att patienterna här tar mer tid i anspråk vid varje läkarbesök så att lönsamheten blir mindre eftersom man bara får betalt per patient. Det finns ett samband mellan låga inkomster och långa läkarbesök. En modell där även besökstiden, eller ett proxy, räknas in föreslås och är på ingång i Skåne. En tidstaxa föreslås av borgerliga politiker.

Jag hoppas att systemet är självreglerande. Vårdtagare har ju fortfarande möjlighet att söka sig till några av de vårdmottagningar nyligen startats i innerstaden. Såsom påpekats i en ledare, kritiker har riktat in sig på organisationen. Någon undersökning på patientnivå har inte gjorts och kan ju heller inte göras förrän efter åtminstone ett par år. Då kanske det framkommer att en ny betalningsmodell behövs. Samtidigt kanske det framkommer att medborgare upplever att de får bättre vård än tidigare.

För det har sällan funnits skäl till större optimismen för självreglering och konkurrens utsättning av verksamhetsområden tidigare förbehållen offentlig sektor.

Lägg er friskolorna, sa dom! För att dom tar ut alldeles för höga vinster, satsar på oseriösa ämnen och lockar med datorer och andra förmåner. Behövs inte! För dom som spelar på den planen lägger ner sig själva. Idag visas det att de kommunala skolorna ökar sitt elevantal. Står att läsa om i SvD. Förhoppningarna om at de kommunala gymnasierna skulle svara på konkurrensen och efter en tid av självsanering satsa på lärarna och traditionella kärnämnen som matte och svenska, gynnade även av ändrade regler för högskoleantagning. Medborgarna kan välja själva. Nu är det friskolornas tur till självsanering. Kvar bland dem kan bara finnas de som tar upp handsken från de kommunala skolorna. Lättast blir de för dem som tidigt satsat på bra lärare och behandlar dessa väl. För annars kommer de börja söka sig tillbaka till kommunala lönelistor.

Så till dagens frågetecken, intervjun med skolborgarrådet Lotta Edholm (fp). Hon säger att i två budgetar har man ökat anslagen till skolorna med 375 miljoner. Roger Moger (s) sågar henne och säger att man bara sett nedskärningar. Kan någon upplysa mig om vilken av våra förtroendevalda ljuger för mig?

Andra bloggar om: skola, lotta edholm, roger moger, vårdval, betyg, friskola, utbildning

Om man inte har något att säga kan man lika gärna vara... nä, just det, man är politiker man kan inte vara tyst. Regeringens förslag är "flummiga". Och den här gången är det förslaget på betygsystemet som är "flummigt" (Mats Pertoft (mp) till SvD). Det är det för att endast 3 av betygen på den sexgradiga skalan ska ha betygskriterier. Övriga ska vara mellanlägen.

Själv har jag arbetat som lärare på gymnasiet och högstadiet, icke-legitmerad sådan. Jag hade goda kunskaper inom mitt ämnesområden, hyfsad förmåga i pedagogik åtminstone enligt mig själv. Men jag var inte förebredd på svårigheten att tolka betygskriterierna, utvärdera eleverna och sätta betyg. Till detta fordras stöd från skolverket, rektor och kollegor. Framförallt kunskap, något som för mig är ett tillräckligt motiv för behovet av legitimationen. Det är jättesvårt!

Vad som inte behövs är fler betygskriterienivåer. Om det är något som jag kan sätta etiketten flummigt på är det betygskriterierna på en del valbara kurser. Skolverket har inte alltid tentaklerna i verkligheten om man så säger. För mig som jonglerat med är tanken på fler betygskriterier skrämmande. Jag tycker det föreslagna systemet låter alldeles prima. Mellanlägen. "Nej, Kerstin uppfyller inte alla krav för A. Men nästan."

Övriga röster: "Det finns inget belägg för att ett nytt betygsystem ger ökad kunskap." Rossanna Dinamarca (v). Nej, och inte på motsatsen heller. Jag gjorde en sökning, iofs väldigt ytlig sådan, och fan inga publikationer på områden. Av naturliga skäl är det väldigt svårt att avgöra betydelsen av sådan åtgärder, ungefär som att säkerställa att Sossarna orsakade arbetslösheten och att regeringen vände den. Klart är att svensk skolväsen presterar milt sagt undermåliga resultat. Så varför inte göra allt man kan för att vända trenden? Låt ingen sten ligga ovänd, eller? Hur länge ska man stämma till eftertanke?

Alltså, att framföra att inga belägg finns som ett argument är osakligt därför att det antyder att det motsatta gäller. Sånt får man vara vaksam på.

Jag förstår fortfarande inte debatten om vårdvalet, för jag ser verkligen inte problemet. Två senaste dagarna läsandes SvD har jag fått ny information. Igår togs en rangordning av vårdgivare upp. Kanske förvånande, kanske inte, Djursholm, Stocksund och Äppelviken i topp.

Det här är vad jag kan om läget. Dessa mottagningar har aldrig fått något extra stöd så på det viset drabbas det inte av reformen. Däremot ligger de i glesbefolkade områden (Stocksund och Djursholm ligger dessutom ett stenkast från varandra) med hög socioekonomiska förhållanden. Undersökningar från hela seklet visar att folk är mindre sjuka i dessa områden.

En stor del av den ekonomiska basen skulle därför ryckts undan om det inte varit för en liten detalj som både jag och mottagningen i Äppelviken inte uppmärksammat. När reportern från Södertälje rngde och ville skriva sig där var det nej, men så har man inte rätt att göra längre. Alla har rätt att skriva sig var man vill och finns det inte plats så är det först i kö som gäller.

Den biten är en rättvisereform som oppositionen bittert kommer att avundas.

Men Äppelviken har inte planer på att lägga ner varken före eller efter nyheten. Och efter rangordningen så är kön vindlande och lång från alla hörn av länet. Expansion? Inga som gnuggar händerna?

Däremot i Botkyrka, Haninge och andra förorter, där ser man ingen möjlighet att fortsätta. Trots extra stöd och låg har man inte lyckats bygga upp någonting som placerar dom i topp i någon rangordning. Nu befinner man sig i ett tättbefolkat område, lägre socioekonomisk, därmed fler sjuka och man ser ändå ingen möjlighet att fortsätta driften. Jag kan inte tänka mig annat än att flera aktörer börjat snegla på denna ekonomiska bas och snart kommer ställa upp en mottagning av rang. Då kanske medborgarna i Äppelviken och Djursholm kommer söka sin omvårdnad där istället.

Om det är nu Mona ska börja kriga så var det ett synerligen blekt initalt anfall. En hel sida i SvD som ingen verkligen kan se som något produktivt, allra minst ett hot.

På fem punkter ska enligt Mona Sahlin Socialdemokraterna radikalt reda upp i röran som makarna Reinfeldt skapat. Det är bara det att dom på intet sätt bemöter de fem punkter hon radade upp i föregående passage om de felsteg som nämnda äkta par gjort sig skydliga till.

Vi vet att Mona inte varit med i debatten särskilt mycket. Men vi hoppades väl att hon åtminstone följt med? Det är när jag läser att personalkooperativ ska försvaras, som om dom inte vore privata, som jag oroar mig för att Mona Sahlin helt enkelt är okunnig. Men Ok, jag tänker ta fast på att Mona Sahlin anser att kooperativ ochh ideella organisationer har mycket att tillföra. De riskerar förövrigt att konkureras ut av stora internationella företag. Gör dom?

Vi noterar ocksp att ordet "vårdval" alldrig nämns.

I första punktlistan kommer orättvisorna fram, det är privata vårdgivare som tar över lite överallt. Det är nyheten att man nu kan köpa strålbehandling för 100 papp. Mona, det enda nyheten där är att man inte längre behöver flyga över Atlanten. Och dessutom lär ju inte vården bli sämre av en extra strålkanon, oavsett vem som får tillgång till den.

För att få någon mening i attacken får vi helt enkelt ta båda punktlistor, inte som motstående varandra utan i en klump. Då framträder bilden av att svensk sjukvård är undermålig och köerna för långa. Om inte annat så är Monas debattartikel ett sätt att tysta motståndet. För vem vill bråka om det?

För att lösa detta föreslås, föga överaskande: Socialdemokraterna ska korta köerna! Ord och inga visor. Men inte nog med det, man ska kvalitetssäkra vården! Vem kan någonsin invända mot det?

Det senare ska göras med vårdcertifiering och det kan man ju i detaljfrågorna ha något att säga om. Jag läser in ny myndighet, 5000 nya statligt anställda byråkrater, godtycklighet. Skolverket har trots en armada av kontrollanter inte någonsin lyckats stänga en enda undermålig skola och det här skulle bli samma sak. Hur skulle man föreställa en situation där certifikatet dras in? Det är helt enkelt inte rimligt. Men om det skulle hända så skulle det definitivt inte vara för något stort internationellt företag, möjligtvis ett litet personalkooperativ eller ideell organisation som Mona lyckats rycka undan mattan för med byråkratiska pålagor.

I högerlägret anser man att kvalitetssäkringen ska gå till så att medierna hänger ut vårdgivare som brister och att medborgarna själva vänder dessa ryggen. Men jag antar att det finns en tjusning med statlig kontroll.

Faktiskt, det ända konkreta är att inge ska få vård före någon annan.

Men är det inte vad vi kan vänta oss? Kommer sossarna om dom tar över verkligen ändra tillbaka något som dom raljerar om nu? Det gäller uppluckringen på arbetsmarknad, skatterna, neddragningarna i försvaret. Nej, dom kommer tacksamt ta emot inkasstet från publiken och sen dribbla den mot samma mål som alliansen. Om någon är missnöjd med alliansens poliktik så finns ett skenbart alternativ, men inget reellt. Dom kanske har olika uniformer, men dom spelar i samma lag. Det handlar om avbytare och ordinarie trupp, inte om en verklig match. Mona kommer ta besparingarna och lägga dom i en klump på att "korta vårdköerna" med resultatet "vi har minsann lagt en miljard på att korta vårdköerna, vilket är mer än alliansen gjorde".

Vad gäller alternativ i ledarskap, om Mona Sahlin inte ens kan formulera en koherrent debattartikel...

Andra bloggar om: Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, fredrik reinfeldt, alliansen, vårdval, sjukvård

Min j-a mobilkamera igen, men det är en reklam i SL bussar och det står: Låna inte mer än du behöver, Mikrolån i 30 dagar till fasta priser. Låna 3000kr för endast 375kr.



Men det är ju bara 152% ränta på! Vad snälla dom är. Folkia.

Ocker.

Jag hatar det här företaget nu. "Mikrolån" är en term som vi förknippar med Nobels fredspris förra året. Här finns ingen skam.

Andra bloggar om: ocker, folkia, mikrolån

Ytterligare situationer och riktlinjer finns det en uppsjö av, så det är tursamt att allt finns väl inprogrammerat i oss alla. Jag kanske får anledning att återkomma till ämnet när det gäller tunnelbanor. Här finns ju som bekant oftast möjlighet att sitta mitt emot en bekant. Dessutom gäller andra definitioner av vad som är en fullsatt vagn eftersom om gångplatserna är upptagna betraktas alltid fönsterplatserna likaså. Det finns så gott som aldrig skäl att sitta bredvid en bekant.

Andra bloggar om: svensson

Efter svenskans rapportering om vårdvalet måste man ju bli lätt skeptisk. Tveksam. Mer pengar till innerstaden, mindre till områden med sämre sociala förutsättningar. Är det bra? Vid första naiva analysen, och något mer har jag inte gjort än så länge, verkar vårdvalet alldeles förträffligt. Men helt uppenbart är det något jag fått om bakfoten.

Kan någon tala om för mig var jag tänker fel?

- Vi har den sjukaste befolkningen, men får en 30-procentig minskning i ersättning från landstinget.

Helena Josefsson, verksamhetscehf, Botakuten, Botkyrka. Detta pga det socioekonomiska stödet tas bort den 1 januari.

Men vårdvalet ger vårdcentret betalt per patientbesök. Sjukare befolkning ger fler patientbesök. Alltså får dom mer pengar än motsvarigheten i Kungsholmen. Lokalhyrorna torde vara lägre i både Haninge och Botkyrka och särskilt om man har "ett slitet trapphus". Framgår också att dom inte är utsatt för privat konkurrens. Än.

Är det fel tänkt?

Säg att jag går i start sjukhusplaner och får betalt per patient. Jag letar en marknad. Vi tar citatet igen:

- Vi har den sjukaste befolkningen...

Tänker jag fel igen? Uppenbarligen, eftersom dom nu tvingas köpa ut en massa personal. I Kungsholmen har dom mycket friskare befolkning. Där satsas entrepenörerna som bara den. Kanske har det något att göra med:

"Här kan [ett besök] ta 45 minuter och jag löser inga problem!"

Om min mottagning uttryckte sig på det viset skulle iaf jag vara glad för att få lite ökad valfrihet.  Kanske är kan kärnan i missförståndet finnas i följande citat (Jan Halldin):

- Ju mer socialt utsatt man är, desto mer ohälsa, men det betyder inte att man söker vård.

Och därför... ska man... ger mer pengar till mottagningarna???

Andra bloggar om: vårdval

Samtidigt hotar brist på barnläkare när Vårdval Stockholm träder i kraft vid årsskiftet. Reformen ska ge möjlighet för föräldrar att välja barnspecialister som husläkare åt sina barn ? men det ser inte ut att fungera.

Igår läste jag Näringsliv i SvD. "Bolagen tappar fart" och "Trenden är [...] negativ" står det på första sidan. Nu räckte det emellertid att läsa klart artikeln för att lugnas. Var det skribenten som övertolkat sin egen artikel? Det handlade om att börsbolagen vinster ökade långsammare detta kvartal än förra. 13 mot 38%.

Fart är för mig en framskridande rörelse, en ökning av tillryggalagd sträcka. Jag tror att de flesta skulle dra liknelsen om fart till bolagets ekonomiska vinst. Om vinstökning skulle ha en motsvarighet på landsvägen skulle det vara acceleration. Men är man i större behov av en catchigare rubrik och har råd att göra avkall på seriositet, då kan man omdefiniera dynamiken. Frågan är då vad man ska ta till när bolagen börjar gå med förlust?

Nu ska man alltså notera att vinstökning anges redan i procent dvs det är ett relativt mått med en inneboende dynamik. Det räcker inte att gå med 1 miljard i vinst kvartal efter kvartal om man vill hålla uppe siffrorna.

Nej, det är inte fråga om någon inbromsning. Foten är fortsatt på gasen. Måhända är har accelerationen minskat något. Om man lutar på tidningen kan man kanske se vad SvD ser. Annars får man konstatera att trenden ingalunda är nedåtgående.

Andra bloggar om: ekonomi, journalistik, pessimism

Jag fick aldrig något svar från svds webmaster men en av mina synpunkter verkar ha gått igenom iaf och det på ett bättre sätt än jag tänkte mig. Man kan nu länka till sina blogginlägg från svd genom att pinga Twingly. Mycket bra! Jag vill synas.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

För en tid sedan skrev jag om Teres Linbgergs debattartikel i SvD där hon blandade om korten och tyckte att bostadsrättssatsningar i ytterstan skulle leda till segregation och alltså var förkastligt. På samma plats idag rycker hennes partikamrat, Jan Valeskog, undan mattan och säger att alliansens politik kommer att misslyckas. Man kommer bara lyckas omvandla bostadsrätter i närförorten och innerstan och därför kommer segregationen att öka. Vad är det egentligen som ökar segregationen? Det är svårt för mig att lyssna på sossarnas bostadspolitik så länge de inte kan komma överens om sina skäl för att vara emot alliansen.

På tal om lösa grunder: (För det var ju inte det jag skulle skriva om.)

På samma debattsida uttalar sig Barbro Engman, förbundsordföranden i Hyresgästföreningen, om samma politik av samma allians. Bland annat förargar hon sig över den nedlagda utredningen om tryggare villkor för hyresgästerna när huset byggs om eller "läggs ned". En annan utredning som skulle göra det svårare för "slaskvärdar" att förvärva hyreshus läggs också ned. Hur skulle utredningen försvåra för slaskvärdarna?

- Herr minister, vi har ett problem på bostadsmarknaden. Det verkar finnas en massa slaskvärdar som är allmänt otäcka. Jag tror att vi måste tillsätta en utredning för att åtgärda det här.

- Är det så allvarligt? Ok, det är bra. Du visar initiativförmåga. Fortsätt med det!

Behöver jag hinta partifärg? Problemet med slaskvärdar verkar vara lätt åtgärdat. Alliansen gör helt rätt i att lägga ned utredningen och komma till skott.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Artikeln handlar om att ökat ägande av boende leder till minskad rörlighet på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden och till högre arbetslöshet. Barbro Engman hänvisar till en respekterad forskare i nationalekonomi, Andrew Oswald, och hans forskning som jag letat mig fram till via Google och artikeldatabasen Web of Knowledge. Oswalds heliga gral är att besvara de svåra frågorna om välfärdssamhällets arbetslöshet. Varför har vissa länder, tex USA och Schweiz lyckats hålla nere arbetslösheten sedan 50-talet medan den skenat i länder som Spanien och Italien? Kan Sveriges och Kanadas medelväg ge ledtrådar? Det är i ljuset en ekonomisk teori i sin linda vi skall läsa Oswalds arbete.

Oswalds artikel - för av Andrew Oswalds "studier" i plural har jag bara lyckats hitta en artikel - visar på ett samband mellan bostadsägande och arbetslöshet. Mycket riktigt har USA en låg andel ägande av hem medan Spanien har högt. Sverige lägger sig mitt emellan. Efter att ha läst Oswald instämmer jag att det är en forskare som förtjänar fortsatt respekt för sina teorier. Inte minst därför att han inte tillskriver sina resultat mer värde än att de är preliminära och bör föranleda nyfikenhet. Alltså bör dem inte ses som grund för politik.

Det verkar inte som om Oswald har försökt få artikeln publicerad i en "peer-reviewed" tidskrift. Således återfinns den inte i någon databas över forskningsartiklar och således går det inte att spåra några citeringar i dylika. Google anger siffran till 86. Artikeln skrevs 96 och därefter verkar inte Oswald ha ägnat sin tes mycket uppmärksamhet. Hans egen forskning är mest inriktad på makroekonomiska teorier om fackföreningar. Jag är inte tillräckligt bevandrad i området för att känna igen några framstående namn bland skaran av citerande författare.

Det är alltså här fråga om en föreslagen öppning till att hitta en av förmodligen flera orsaker till den moderna välfärdens mystiska arbetslöshet. Och det är möjligt att han har rätt. Jag som inte är bevandrad i ämnet lockas att tro på sambanden.

Men att kalla Oswalds artikel banbrytande är något magstarkt. Att använda den som stöd för hela sin argumentering i denna viktiga fråga är oanständigt. Att ge en debattartikel större tyngd genom att "referensdroppa" på detta viset är oansvarigt. Jag tror att Andrew Oswald skulle hålla med.

Andra bloggar om: Andra bloggar om: jan valeskog, bostadspolitik, barbro engman, andrew oswald, bostadsrätt, hyresrätt