SL angående min resa från bruket
Tack för ditt e-postmeddelande.
Om man reser kl 7:14 från Bruket södra går det åt 6 - 8 kuponger till Karolinska institutet. Om man hinner med sista bytet inom en timme räcker det med 6 kuponger.
Om du önskar lämna ytterligare upplysningar i detta ärende som har nummer 221686, vänligen använd nedanstående länk.
http://sl.se/kontaktdialog/default.asp?iType=2&iFeedID=221686&sCRC=0x93C5C367
Vänliga hälsningar
Gustaf
SL Kundtjänst AB
Vidare analys
I förra inlägget ifrågasatte jag nyttan av 7-dagarskortet eller iaf prissättningen av den. Det är för dyrt för att någon Stockholmare någonsin ska ha användning för det. Slutsatsen byggdes på en ganska enkel analys om hur lång sammanhängande period av resande som gjorde 7-dagarskortet användbar i en optimal biljettlösning.
Och jag har fått ett kort svar från SL som syns i en kommentar till förra. Jag får anledning att återkomma till det svaret.
Problemet med den förra analysen är just att under en 30-dagarsperiod är man borta flera dagar, fast inte alltid sammanhängande. Har jag varit för hård mot 7-dagarskortet? Knappast!
I nästa steg har jag gjort datasimuleringar där jag varierat, som innan, längden av den outnyttjade perioden. Den är fortfarande på x-axeln i diagrammen nedan. Skillnaden mot föregående analys är att jag angett perioden i procent. Hela perioden är fortfarande 30 dagar.
På y-axeln har jag infört "sammanhängigheten", som är ett mått på hur mycket den outtnyttjade perioden hänger ihop. Mer exakt är det sannolikheten att en person som är frånvarande en dag, är frånvarande även nästa dag. De översta raderna motsvarar den föregående analysen, med hög sammanhängighet.
Simuleringarna är gjorda så att jag valde ett värde för sammanhängighet och ett värde för periodens längd. Sen slumpade datorn fram en 30 dagars period där frånvaro dagarna uppfyllde dessa båda parametrar. Därefter beräknades den optimala inköpet av periodkort och rabattkuponger. Detta gjorde tusen gånger för varje par av parametrar. Genomsnittet plottades sedan på rätt ruta i diagrammen.
Vad ser vi då? Jo, det rosa diagrammet har blivit ännumera rosa. Det gula området är som förut där den outnyttjade perioden är 50 % alltså 14 dagar. Men om vi bryter upp den perioden, alltså går mot lägre sammanhängihet, då faller 7-dagarskortets nyttovärde.
Det är svårt att säga var i diagrammen en typisk Stockholmare befinner sig i sitt resande. Men klart är iaf att 7-dagarskortet är helt värdelöst i de allra flesta situationer.
Observera följande brasklapp: Jag har inte tagit hänsyn till om man korsar en zon-gräns. När jag skrev programmet, fanns det faktiskt inga zoner. Sedan dess har jag bara uppdaterat priserna.
Vad är då det bästa alternativet? Återigen kollar vi på totalpriset och ser som väntat att 620-kronors-blodrött dominerar. På dyngsprisdiagrammet kan vi i randen sluta oss till att det är kostar 40 kr om dagen vid hög bortavaro. Det är rabattremsa som gäller.
Är det någon som vill ifrågasätta rabattkupongens prissättning? Konstatera då att om man är borta hälften av en 30-dagarsperiod och den hälft är väldigt löst sammanhängande, tex ett scenario där du jobbar varannan dag, först då går break-even mellan 30-dagarskortet och rabattremsan.
Andra bloggar om: försköpsremsa, SL, periodkort, 7-dagarskort
7-dagarskortet: För vem?
Sedan en tid har stockholmarnas liv berikats med 7-dagarskortet, ett periodkort giltigt i sju dagar, valfritt när. Efterfrågad enligt SL. Men av vem? Det vågar jag svara på. Jag hade nämligen gärna köpt några stycken lite då och då för att bättre kunna planera min reseekonomi, tex om man är bortrest och inte utnyttjar månadskortet hela perioden. Redan införandet 30-dagarskortet var ju ett steg i den riktiningen, eftersom perdioden var valfri.
Mitt 30-dagars kort gick ut 1 september och jag började genast fundera ut hur jag effektivast skulle kunna utnyttja biljettsystemet med tanke på en kommande utlandsresa den 20 närmare bestämt. Jag började med att köpa min flickväns kort giltig till den 5, till självkostnadspris. Ett väldigt bra köp. Sen då?
7-dagarskortet kostar 220 kr jämfört med 30-dagarskortet på 600. Snabb uträkning ger: helt oandvändbart. Billigaste sättet är ändå 600 kr för ett månadskort, trots att 10 dagar blir outnyttjade.
Vem köper 7-dagarskortet? Jämför man pris per dag motsvarar 7-dagarskortet 19 dagar på 30-dagarskortet. För priset av tre 7-dagarskort har du gott och väl ett 30-dagarskort, med 60 kr i dricks. För priset av ett 30-dagarskort har du två 7-dagarskort och en hel rabattkupong. Det är dålig ekonomi. Är det så att den "efterfrågade" nya produkten bara är efterfrågad av besökare över veckor som tyckt att 3-dagarskortet är riktigt dålig ekonomi (för det är den)?
SL:s budskap verkar vara: "Vi har en massa produkter, men egentligen är det bara meningen att du ska köpa 30-dagarskortet." Någon planering ev den egna reseekonomin är inte avsikten. 7-dagarskortet har samma målgrupp som 3-dagarskortet. De är till för tillfälliga besökare.
En dunklare sanning är kanske att 30-dagarskortet ska framstå som billig i jämförelse för att motivera en höjning. I så fall är fler periodkort kanske att vänta.
Återstår frågan om vem som köper 1-dygnskortet och 3-dagarskortet, men det tar vi en annan gång.
Analys
Nu till saken. Jag var ju självklart tvungen att undersöka behovet av ett 7-dagarskort mer systematiskt. Vi tänker oss en period på 30 dagar och du ska köpa ett par resor på SL varje dag under denna period, till och från jobbet och några på helgen. Och att vi åker inom en zon. Men så är du borta några dagar, eller av någon anledning kan du inte utnyttja kortet. Vi undersöker all möjligheter av sammanhängande frånvaro mellan 1-30 dagar. Det finns ett optimalt sätt att köpa biljetter och periodkort som ger det lägsta priset, en väg från dag 1 till 30 av förköpsbiljetter, 3-dagarskort, 7-dagarskort och 30-dagarskort.
Om ni vill prova programmet för era egna resor finns en web-version.Diagrammen nedan visar resultatet av mina körningar.
Hur ska vi tolka detta? Alla diagram har "längd på outtnyttjad period" på den vägräta axeln och "start på outtnyttjad period" på den lodräta. Om vi kollar på den rosa-gulliga som visar antal köpta 7-dagars kort och kollar på det gula området. De betyder att när den outtnyttjade perioden är 2 veckor eller mer börjar det löna sig med 7-dagars kort. Detta nästan oavsätt när under vår 30-dagars resperiod den outtnyttjade period börjar.
2 veckor? 7-dagars kortet börjar löna sig när du planerar att var borta i mer än två veckor! Annars är det månadskortet som är ditt alternativ, det ser du på diagrammet med totalpriset, där de gula området på det första diagrammet är överfört.
På det sista diagrammet visas dygnspriset, alltså totalkostnaden delat på antalet åkdagar. Kommer du över tvåveckorsstrecket är dygnspriset nästa 35 kr. Det är en väldigt liten rabatt gentemot att åka på rabattremsa.
Jag har inte tagit med de diagrammen, men för att 3-dagarskortet ska vara lönsamt, och då snackar vi inte stor besparing, ska du vara i stan exakt 3 dagar. Det är alltså inget som kan komma ifråga för bofasta Stockholmare. Dygnskortet förekommer aldrig om man inte vill resa över flera zoner, vilket en del vill så klart.
Inte nöjd
Men vi är inte nöjda med denna enklare analys. Säkert har ni invändningar mot att frånvaroperioden är sammanhängande eller något annat. I nästa inlägg gör jag en mer djuplodande analys.
Andra bloggar om: försköpsremsa, SL, periodkort, 7-dagarskort
Ett exempel nära hjärtat, 344%
Med lite planering välvilja från chaufförerna kunde jag faktiskt greja hela sträckan till Karolinska, eller hem till Söder, på fem klipp eller 36.25.
Förra året blev det bonus. En rabbaterad kupong för bara 18 kr! I och med det är samma linje trots ett faktiskt bussbyte i Norrtälje, tittar chauffören oftast inte på stämpeln. Och även om de gjorde det fick man gott om stämpelmarginal av den första chauffören. Ärligt talat kändes det som att leva på välgörenhet, att i ca 3,5 timmar tillhöra kategorin bidragsförsörjda. En underlig känsla.
Förutom nya priser gäller nu nya regler. Fr o m den 1 april gäller att man måste stämpla för hela resan. Det betyder. 2 klipp vid Bruket Norra för första sträckan på en och en halv timme. 4 klipp i Norrtälje för resan in till stan genom 3 zoner. En timme och tre minuter senare är jag på Teknis. Om jag har tur med stämpeln eller spärrvakten, tar jag mig genom spärrarna i tunnebanan. Ska jag med 73:an till jobbet, ja då är det 2 klipp till, totalt 8 = 80kr. Höjningnen är 344% från förra sommaren och 121% från förrförra.
Paradoxalt nog är resan ut mycket billigare eftersom jag kommer till Norrtälje på bara 4 klipp. Totalt alltså bara 6 klipp ut till Bruket.
Det hänger lite hur man resonerar i vid bussbytet i Norrtälje. Om man säger att hela sträckan från Teknis till Bruket är en linje, trots att man praktiskt åker med en annan linje till Norrtälje, kanske jag grejar hela hemvägen med 4 klipp. Men resan hem kommer alltid kosta minst 6. Paradoxen kommer man inte undan.
Andra bloggar om: SL, kollektivtrafik, enhetstaxan
SL höjer sitt pris med 72%
För att ta ett exempel från en tidning, kan ha varit City, om en kille i Barkaby som vill besöka sin flickvän i Jorbro, en resa på 46 minuter med pendeltåget, och vill resa med förköpta biljtter. I mars kostade resan 18 kr med en enkel biljett som gällde en timma inom alla zoner.
Denna resa kostar nu 30 kr för både Barkaby och Jordbro ligger i zon B och kräver 3 stämplar på remsan à 10 kr.
För ett år sedan låg båda orter i zon 3. Priset för att resa genom 3 zoner var 4 klipp vilket med rabattremsan för 145 kr blev 29. Höjningen på en krona är kanske inte så intressant.
Men för väldigt många människor passar detta tankeexperiment inte in i verkligheten. Tänk bara om killen reser en kvart med buss för att komma till pendeln och även från Jorbro station till sin flickväns hem. I det nya systemet finns en regel som beslutsfattarna visste skulle försvinna i kakafonin om enhetstaxan och aldrig föranledde någon debatt.
Fr o m den 1 april gäller att hela resan måste betalas från start. Om man fortsätter resan när ens timme tagit slut måste man köpa en ny resa. Jag som varit relativt insatt, jag har följt debatten ända sedan januari förra året när enhetstaxan var på bordet, har missat detta helt. Lömskt var ordet!
Den vana resenären, som killen i vårt exempel, stämplade för ett år sedan två rutor på sin kupong när han klev på bussen vid sitt hem och sedan ytterliggare 3 när han gick igenom spärrarna på pendeln (precis innan tåget avgick, om han var smart). Det var alltså tiden på den sista stämpeln gällde för anslutningen i Jorbro. Förutsatt att han inte behövde vänta mer än 14 minuter, klarade han sig på 4 stämplar ändå, alltså fortfarande 29 kr.
I och med enhetstaxan försvann denna möjlighet och för hans del gav socialdemokraternas välgörenhet en förlust per enkel resa på 6 kr. Den första kupongen gällde en timme och en till förverkades på bussen i Jordbro innan han kom fram till flickvännen.
Sedan den 1 april i år kostar resan 50 kr. Tre kuponger på bussen i Barkaby som även gäller på pendeltåget. Sedan två till på bussen i Jordbro. På ett år har priset höjts med 72%.
Andra bloggar om: SL, kollektivtrafik, enhetstaxan
Att vara vänlig en plikt för SL
- Den här stämpeln har gått ut.
- Ja, för fem minuter sedan. Pendeln var försenad och dessutom stämplade han i förra luckan fel tid.
- Du får stämpla en till om du vill åka med.
Hon skulle kunna ha sagt att hon begår tjänstefel om hon släpper förbi mig in mig i bussen, men det är en replik hämtat från en annan morgon, på en annan buss. Det här inlägget handlar heller inte heller om systemfel i SL biljettregler, som alltid annars. Det var sättet hon såg på mig som förstörde resten av dagen. Hon tittade inte bort, var inte skamsen för att hennes professionalism hindrade henne från att visa medmänsklighet. Hon tittade rakt på mig för att hon gladdes den olycka hon orsakade, vilket i sig var mer kränkande än själva handlingen.
Det här hände för länge sedan. Det som föranleder mig att skriva om det nu är två saker, Fredrik Lindströms program om Sverige och svenskheten samt följande:
- Medan vi står stilla här kan jag passa på att önska alla passagerare en trevlig kväll och en trevlig helg.
Detta har också hänt. Två gånger senaste veckan på gröna linjens tunnelbana i Stockholm.
När busschauffören mer eller mindre tvångsstämplade min biljettremsa rös jag och fick väldigt osvenskt ur mig:
- Du hatar mig, eller hur?
Det hände också på riktigt. Resten av bussresan och faktiskt hela kvällen funderade på vad som egentligen hade hänt, vad som var rätt och förståndigt. Hon hatade naturligtvis inte mig specifikt, utan alla sina passagerare lika mycket. Kanske hatade hon sitt jobb och sitt liv också. Den jävligheten har man stött på förut hos väldigt många busschaufförer, bara hos henne mer utarbetat. Men det är klart att det är inte roligt att vara busschaufför i rusningstrafik och utsättas för 5000 morgontrötta stockholmare varje dag. Det suger väl musten ur de flesta och säkert kan det vara skönt att bestraffa sådär var hundrade som vill förmörka hennes dag.
Jag önskar dock att jag tagit diskussionen med henne, gjort henne till exempel och drivit följande poäng. Det är hennes plikt att bemöta sina passagerare med vänlighet. Det är ett påstående som skjuter en del ansvar ifrån mig. Men jag menar det är hennes plikt därför att hon har möjligheten. Det ingår inte i hennes arbetsbeskrivning att hälsa godmorgon på alla sura miner hon ser passera. Men om hon gör det kan hon förändra hela staden.
Jag menar att det är precis för att hon har möjlighet att skänka ett leende till så många människor att det är hennes mänskliga plikt att göra det. Det räcker med att bara le lite vänligt. Vi Stockholmare är ju så ovana vid sånt att vi smälter av mycket små gester när allt kommer omkring.
Jag hypotiserar att glädje är något som sprids genom en grupp människor som gäspningar, som en sjukdom. Man får ett leende av en bilist som släpper förbi mig på övergångsstället, jag blir glad, ler mot någon på andra perrongen, som i sin tur ler trevligt åt mamman som sitter mitt emot henne på tåget. Det här är något som ligger mig nära för jag arbetar nämligen som epidemiolog på Smittskyddsinstitutet. Då kan jag bidra med följande erfarenhet från mitt gebit. Om glädje i morgonrusningen sprids som en sjukdom så räcker det inte att jag ler åt min nästa för att alla Stockholmare bryta ut i en unison änglakör. För att starta en epidemi krävs dels att var och en kan sprida vidare sjukdomen till åtminstone två till, i genomsnitt i varje fall, och dels ett par gynnsamma sammanträffande alldeles i början för att få igång kedjereaktionen.
Ett bra sätt att tjuvkoppla det hela är annars om det finns vad man kallar en hubb, eller en "superspreader", någon som har oproportionellt många kontakter och således utgör ett epicentrum för ett utbrott. Ensam kan en hubb starta ett SARS utbrott i Hongkong. En superspreader kan få Diesel att bli ett jeansmärke att räkna med.
En busschaufför kan få en stad att le. Och därför ska hon banne mig försöka göra det också.
Min vän på gröna linjen har förstått insett allt det här men har framförallt upptäckt hur mycket hon får tillbaka. När kanske en tusendel av alla hon smittar kommer fram och hälsar strax innan hon ska till att stänga dörrarna. Tyvärr sätter jag mig alltid längst bak i tåget. Det här är min hälsning. Så att hon behöver nog ingen större motivation för att vara vänlig, åtminstone inte från en epidemiolog. Hon tycker säkert att hon har världens bästa jobb.
Andra bloggar om: Andra bloggar om: SL, Stockholmare, Tunnelbana, Busschaufför, Epdemiologi
Svar från SL
Svar från SL Kundtjänst
Hej!
Tack för ditt e-postmeddelande.
Realtidsinformationen för blå bussarna fungerar genom ett GPS-system som håller reda på var bussarna befinner sig. Enkelt uttryckt fungerar det som så att en signal skickas ut från en satellit till en mottagare på bussen. Från bussens dator skickas sedan en signal till en centraldator. Utifrån bussens position beräknar datorn körtiden för bussen fram till nästa hållplats, och skickar därefter denna information till hållplatsen så att tiden syns på hållplatsens display. Detta sker var 30:e sekund.
Tiden som visas på hållplatsen är således ingen absolut tid, utan den beräknade körtiden. Om bussen blir stående mellan hållplatserna, t.ex. lång väntetid vid ett trafikljus, kan det således inträffa att det verkar som om nedräkningen av tiden har stannat tills bussen kör igen och kommer närmare hållplatsen.
(Om displayen på hållplatsen visar X har systemet stängts av, t.ex. vid tillfälliga linjeomläggningar, om streck visas når ingen signal fram till hållplatsens mottagare, alternativt har signalen drabbats av någon slags störning så att den inte kan läsas av korrekt.)
Dina synpunkter har jag rapporterat till våra ansvariga för kännedom.Tack för ditt svar. Vad betyder det när displayen är svart?
Hej!
Tack för ditt svar.
När ingen siffra visas i rutan så har bussen just kommit in till hållplatsen, eller systemet "tror" att den ska ha kommit fram till hållplatsen.
Om du önskar lämna ytterligare upplysningar i detta ärende som har nummer 164921, vänligen använd nedanstående länk.
Vänliga hälsningar
Marielle
SL Kundtjänst ABJag tror ibland att systemet har för vidlyftig fantasi...
Realtidsinformation
I förrgår så står jag som väldigt ofta vid St. Eriksplan och väntar på buss 3 som ska föra mig vidare till mitt jobb. Där passerar också fyran. På tavlorna som räknar ner kvarvarande minuter till bussens ankomst står det 3 minuter för fyran och 2 minuter för trean.
Båda har räknat ner 1 minut när fyran dyker upp.
Båda fortsätter sin nedräkning och när dom når 0 så svartnar dom.
På trean står det sedan 6 helt plötsligt. Och då dyker den upp, buss 3 alltså.
Den andra tavlanär fortfarande svart.
Realtid är det inte, inte enligt min definition iaf. Men hur är dom avsedda att fungera, är det någon som vet? Och vad har man dom till?
På hemvägen beslutade iaf att promenera till St. Eriksplan eftersom det skulle dröja 5 minuter för bussen att plocka upp mig, enligt tavlan. Den passerade mig efter bara några meter. På andra sidan gatan ser jag att det står 3. Två blåa bussar ligger varandra hack i häl.
Jag tror jag håller mig till gamla hederliga reseplaneraren på nätet i fortsättningen.