Tankesmedjan Camitz

Jag fick aldrig något svar från svds webmaster men en av mina synpunkter verkar ha gått igenom iaf och det på ett bättre sätt än jag tänkte mig. Man kan nu länka till sina blogginlägg från svd genom att pinga Twingly. Mycket bra! Jag vill synas.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

För en tid sedan skrev jag om Teres Linbgergs debattartikel i SvD där hon blandade om korten och tyckte att bostadsrättssatsningar i ytterstan skulle leda till segregation och alltså var förkastligt. På samma plats idag rycker hennes partikamrat, Jan Valeskog, undan mattan och säger att alliansens politik kommer att misslyckas. Man kommer bara lyckas omvandla bostadsrätter i närförorten och innerstan och därför kommer segregationen att öka. Vad är det egentligen som ökar segregationen? Det är svårt för mig att lyssna på sossarnas bostadspolitik så länge de inte kan komma överens om sina skäl för att vara emot alliansen.

På tal om lösa grunder: (För det var ju inte det jag skulle skriva om.)

På samma debattsida uttalar sig Barbro Engman, förbundsordföranden i Hyresgästföreningen, om samma politik av samma allians. Bland annat förargar hon sig över den nedlagda utredningen om tryggare villkor för hyresgästerna när huset byggs om eller "läggs ned". En annan utredning som skulle göra det svårare för "slaskvärdar" att förvärva hyreshus läggs också ned. Hur skulle utredningen försvåra för slaskvärdarna?

- Herr minister, vi har ett problem på bostadsmarknaden. Det verkar finnas en massa slaskvärdar som är allmänt otäcka. Jag tror att vi måste tillsätta en utredning för att åtgärda det här.

- Är det så allvarligt? Ok, det är bra. Du visar initiativförmåga. Fortsätt med det!

Behöver jag hinta partifärg? Problemet med slaskvärdar verkar vara lätt åtgärdat. Alliansen gör helt rätt i att lägga ned utredningen och komma till skott.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Artikeln handlar om att ökat ägande av boende leder till minskad rörlighet på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden och till högre arbetslöshet. Barbro Engman hänvisar till en respekterad forskare i nationalekonomi, Andrew Oswald, och hans forskning som jag letat mig fram till via Google och artikeldatabasen Web of Knowledge. Oswalds heliga gral är att besvara de svåra frågorna om välfärdssamhällets arbetslöshet. Varför har vissa länder, tex USA och Schweiz lyckats hålla nere arbetslösheten sedan 50-talet medan den skenat i länder som Spanien och Italien? Kan Sveriges och Kanadas medelväg ge ledtrådar? Det är i ljuset en ekonomisk teori i sin linda vi skall läsa Oswalds arbete.

Oswalds artikel - för av Andrew Oswalds "studier" i plural har jag bara lyckats hitta en artikel - visar på ett samband mellan bostadsägande och arbetslöshet. Mycket riktigt har USA en låg andel ägande av hem medan Spanien har högt. Sverige lägger sig mitt emellan. Efter att ha läst Oswald instämmer jag att det är en forskare som förtjänar fortsatt respekt för sina teorier. Inte minst därför att han inte tillskriver sina resultat mer värde än att de är preliminära och bör föranleda nyfikenhet. Alltså bör dem inte ses som grund för politik.

Det verkar inte som om Oswald har försökt få artikeln publicerad i en "peer-reviewed" tidskrift. Således återfinns den inte i någon databas över forskningsartiklar och således går det inte att spåra några citeringar i dylika. Google anger siffran till 86. Artikeln skrevs 96 och därefter verkar inte Oswald ha ägnat sin tes mycket uppmärksamhet. Hans egen forskning är mest inriktad på makroekonomiska teorier om fackföreningar. Jag är inte tillräckligt bevandrad i området för att känna igen några framstående namn bland skaran av citerande författare.

Det är alltså här fråga om en föreslagen öppning till att hitta en av förmodligen flera orsaker till den moderna välfärdens mystiska arbetslöshet. Och det är möjligt att han har rätt. Jag som inte är bevandrad i ämnet lockas att tro på sambanden.

Men att kalla Oswalds artikel banbrytande är något magstarkt. Att använda den som stöd för hela sin argumentering i denna viktiga fråga är oanständigt. Att ge en debattartikel större tyngd genom att "referensdroppa" på detta viset är oansvarigt. Jag tror att Andrew Oswald skulle hålla med.

Andra bloggar om: Andra bloggar om: jan valeskog, bostadspolitik, barbro engman, andrew oswald, bostadsrätt, hyresrätt

Titta på sidan 7 i SvD, 9 februari. Det är alltså den andra nyhetssidan för dom som inte är bekanta med "svenskan". Med en scoopsökande ingress företar sig Markus Lutteman att en gång göra upp med föreställningen att det inte skulle gå att jämföra äpplen och päron:

Rika innerstan är givetvis en mycket tryggare miljö än fattiga förorten.
Eller?
Nja, alla håller inte med. 28 procent av Kungsholmens kvinnor är rädda för att utsättas för brott. Men endast 23 procent av männen i Skärholmen känner samma oro.

_{^{(Grafiken utgör citat.)}}

Skärholmens invånare känner sig allmänt sett mer otrygga än Kungsholmsborna, ...

...men delar man upp statistiken på kön framträder en annan bild.

Detta för att:

Kungsholmens kvinnor känner sig mer otrygga än Skärholmens män.

...är att övertolka statistiken med tanke på frågeställningen och dessutom helt ointressant eftersom det klart framgår att kvinnor känner sig mer otrygga än män oavsett stadsdel. En lika ointressant tolkning är att säga: 97 % av Kungsholmen kvinnor känner sig trygga men bara 85 % av Skärholmens män. Det fina med det är att det samtidigt verkar motsäga helt Markus ursprungliga tes!

De som har gjort högskoleprovet några gången har säkert redan reagerat på tårtdiagrammet som jag förutsätter Markus gjort själv utifrån de siffror han läst i rapporten. NOG-frågan lyder alltså:

Hur stor andel av kvinnorna i Kungsholmen har varit oroliga för att att utsättas för brott?

A Tillräcklig information för att svara på frågan ges i tårtdiagrammet.
E Tillräcklig information för att svara på frågan ges inte i tårtdiagrammet och motsäger tidigare uppgifter med rimliga antaganden om kvinnornas andel i befolkningen i Kungsholmen.
F Tårtdiagrammet motsäger sig självt och är alltså en paradox.

Hela tårtan måste ju rimligtvis tolkas som hela befolkningen i Kungsholkmen, eller? Låt oss anta att det är jämn könsfördelning i Kungsholmen. Tårtdiagrammet visar då att 23% av befolkningen eller 46% av kvinnorna är oroliga.

Poäng ges för både E och F.

För att få 23 % ur tårtdiagrammet måste kvinnornas andel i befolkningen i Kungsholmen vara 100 % vilket gör att 13 % av befolkningen, oavsett grad av trygghet, omöjligt kan vara män.

I kraft av besserwisser och bloggare bannlyser jag härmed Markus Lutteman från att granska rapporter och utredningar samt att överhuvudtaget befatta sig med någon form av statistik tills han fått minst 15 rätt på NOG-delen.

Andra bloggar om: statistik, förbannad lögn, SvD, otrygghet, trygghet