Skandalen ett faktum?
Mikael Odenberg åker mycket taxi för sin arbetsgivares pengar. Det är inte så bra. Jag skulle sträcka mig så långt som att det är ett dåligt karaktärsdrag han har. Han är inte ensam för när man kan så gör man. Man nallar från sin arbetsgivare.`
Den verkliga skandalen är dock inte att Odenberg gjort utan att han kunnat. Jag såg själv lapparna på TV. Att riksdagen bara släpper igenom utan att reagera? Bara för att det stod valkrets på kvittona. Visst, avslöja politikerna när dom gör övertramp. Men här har man upptäckt en verklig missordning, men pga fokuseringen på personen riskerar detta att gå medborgarna förbi obemärkt.
Eller kan det vara så att journalisterna medvetet bortser från det viktiga? Då ligger det nära till hands att tro att det journalistiska arbetet inte går ut på att påvisa problemen som finns i samhället, utan problemen som finns hos utvalda politiker. Vi har att göra med ytlig journalistik eller hetsjaktsjournalistik. Dålig journalistik i vilket fall som helst.
Referenssverige
I statistiska undersökningar vill man korrigera för alla faktorer som påverkar och isolera den aktuella effekten, regeringsmodellen i det här fallet. Men som i statistiska undersökningar är resultatet ofta sårbart för godtycke och sneda värderingar. Att justera för konjunktur tex. Arbetslöshet och konjunktur är beroende på fler än ett sätt. Högre konjunktur ger lägre arbetslöshet, men lägre arbetslöshet ger också högre konsumtion vilket ger bättre konjunktur.
Jag är gudskelov ingen nationalekonom. Det är alldeles för komplicerade samband och späckat med gungbrädseffekter och kaosartade effekter.
Nej, det enda sättet att verkligen utvärdera regeringsdugligheten vore att skapa ett referenssverige, med exakt samma befolkning och grundförutsättningar som det riktiga men med en annan regering. Men ett sådant experiment vore tyvärr oetiskt mot det Sverige som fick den sämre regeringen.
Start!!
Oöverträffat
Oavsett vad man anser om båda Gahrton och Bildt... Jag känner många som får kväljningar av båda. Men här sker något som är otroligt sällsynt i svensk politik. Att Per Gahrton försvarar Carl Bildt i en utrikespolitiskt fråga, om palestinakonflikten därtill, kommer inte överträffas förrän Anders Borg tar upp handsken mot Wanja Lundby-Wedins antagonister. Jag är nästan gråtfärdig.
Själv tar jag Gahrtons uttalande ofta med skepsis. För detta får han dock min djupaste respekt. Mer av varan i svensk politik.
Till brännpunkt.