När blandningen skiktar sig
Kristina Alvendal, (m) skriver på Brännpunkti dagens SvD om bostadpolitik i ytterstaden. Tydligen är det så att rätt många vill omvandla sitt boende och köpa ut sina lägenheter. Glädjande tycker Alvendal och eftersom hon är bostads- och integrationsborgarråd får man anta att hon menar ur både bostads- och integrationsperspektiv.
Teres Linbgerg (s), vice ordförande på Svenska Bostäder ger svar direkt. Mest skriver hon om bostadsrätter i innerstaden kryddat med felsyftningar och den enda vägens retorik av typen, regeringen har tagit bort investeringsstödet så då kan det ju rimligen inte bli några nya hyresrätter. Fru Alvendal behöver nog inte ge fru Lindbergs svar ett svar eftersom fru Lindbergs svar på fru Alvendal inte var ett, just det, svar. Möjligtvis kan man säga att hon anknyter till ämnet.
Jag måste nog ändå tolka Teres Lindbergs osammanhängande argumentering med att hon tycker det är en dålig idé att utöka valfriheten i ytterstaden. Detta för att segregationen kommer öka. Nämligen. Jag vet inte, men om det nu är så enkelt att rika bor i bostadsrätter och fattiga i hyresrätter, skulle inte det vara bra för integrationen med lite bostadsrätter i ytterstaden? Jag kollade nämligen nämnda bostadsbilagan och kunde inte hitta särskilt många annonserade bostadsrätter i Rinkeby. Det verkar ju dessutom så att man sämsta fall tjänar 400 kr i månaden om man köper sin längenhet och det lär ju hjälpa integrationen lite grann på traven med dom som redan bor där.
Kanske tolkar jag henne fel, för hon skriver ju också att s vill medverka till en blandning av hyresrätter och bostadsräter för det "motverkar uppdelningen av fattiga och rika..." Och mycket riktigt skriver hon också att, "Valfriheten att köpa bostadsrätt för dom som har råd finns redan idag." Jag antar att hon syftar på att någon valfrihet inte finns för dom som inte har råd. Så bra, då verkar ju alla vara överens. 10000 av 12000 lägenheter som ombildades mellan 99 och 04 låg i innerstaden, så det är bara att sätta igång med ytterstaden också. Det verkar ju som om Alvendal har lösningen på en hel del av de problem som Lindberg beskriver, tex att 90 % av intresseanmälningarna som har inkommit för att ombilda är för fastigheter i innerstaden, trots att det är så många i ytterstaden som också vill ombilda.
Jag reagerar ändå på Lindbergs avslutning. "Valfrihet på Stockholms bostadsmarknad måste vara att se till att 183 000 människor som står i bostadskön inte gör det förgäves." Jag vet hur Lindberg tänker. Det finns inga där som vill eller kan tänka sig att bo i bostadsrätt. Definitivt ingen bor i bostadsrätt nu. Det finns inga där som har råd att bo i bostadsrätt eller nånsin kommer ha det. Alla vill bo i innerstaden.
Ingen med den statiska synen kommer bidra till att lösa segregationsproblemen.
183 000 är ett problem för Lindberg. Och det är sant. Där döljer sig många problemfyllda vardagar som skulle underlättas av bättre tillgång till hyresrätt eller bostadsrätter. Men jag ser något som inte Lindberg ser. 183 000 vill flytta till eller bo kvar i Stockholm! Den bägaren är halvfull.
Andra bloggar om: Kristina Alvendal, Bostadspolitik, Hyresrätt, Bostadssrätt
Teres Linbgerg (s), vice ordförande på Svenska Bostäder ger svar direkt. Mest skriver hon om bostadsrätter i innerstaden kryddat med felsyftningar och den enda vägens retorik av typen, regeringen har tagit bort investeringsstödet så då kan det ju rimligen inte bli några nya hyresrätter. Fru Alvendal behöver nog inte ge fru Lindbergs svar ett svar eftersom fru Lindbergs svar på fru Alvendal inte var ett, just det, svar. Möjligtvis kan man säga att hon anknyter till ämnet.
Jag måste nog ändå tolka Teres Lindbergs osammanhängande argumentering med att hon tycker det är en dålig idé att utöka valfriheten i ytterstaden. Detta för att segregationen kommer öka. Nämligen. Jag vet inte, men om det nu är så enkelt att rika bor i bostadsrätter och fattiga i hyresrätter, skulle inte det vara bra för integrationen med lite bostadsrätter i ytterstaden? Jag kollade nämligen nämnda bostadsbilagan och kunde inte hitta särskilt många annonserade bostadsrätter i Rinkeby. Det verkar ju dessutom så att man sämsta fall tjänar 400 kr i månaden om man köper sin längenhet och det lär ju hjälpa integrationen lite grann på traven med dom som redan bor där.
Kanske tolkar jag henne fel, för hon skriver ju också att s vill medverka till en blandning av hyresrätter och bostadsräter för det "motverkar uppdelningen av fattiga och rika..." Och mycket riktigt skriver hon också att, "Valfriheten att köpa bostadsrätt för dom som har råd finns redan idag." Jag antar att hon syftar på att någon valfrihet inte finns för dom som inte har råd. Så bra, då verkar ju alla vara överens. 10000 av 12000 lägenheter som ombildades mellan 99 och 04 låg i innerstaden, så det är bara att sätta igång med ytterstaden också. Det verkar ju som om Alvendal har lösningen på en hel del av de problem som Lindberg beskriver, tex att 90 % av intresseanmälningarna som har inkommit för att ombilda är för fastigheter i innerstaden, trots att det är så många i ytterstaden som också vill ombilda.
Jag reagerar ändå på Lindbergs avslutning. "Valfrihet på Stockholms bostadsmarknad måste vara att se till att 183 000 människor som står i bostadskön inte gör det förgäves." Jag vet hur Lindberg tänker. Det finns inga där som vill eller kan tänka sig att bo i bostadsrätt. Definitivt ingen bor i bostadsrätt nu. Det finns inga där som har råd att bo i bostadsrätt eller nånsin kommer ha det. Alla vill bo i innerstaden.
Ingen med den statiska synen kommer bidra till att lösa segregationsproblemen.
183 000 är ett problem för Lindberg. Och det är sant. Där döljer sig många problemfyllda vardagar som skulle underlättas av bättre tillgång till hyresrätt eller bostadsrätter. Men jag ser något som inte Lindberg ser. 183 000 vill flytta till eller bo kvar i Stockholm! Den bägaren är halvfull.
Andra bloggar om: Kristina Alvendal, Bostadspolitik, Hyresrätt, Bostadssrätt
Kommentarer
Trackback