Tankesmedjan Camitz

Flumpartierna

Undrar just över det där med "inga belägg". Säg att det inte finns någon forskning alls, eller åtminstone ingen som endera part eller utomstående kan ta som objektiv. Då har man två personer som tycker olika. Vem (om någon) tycker du då att man ska avkräva bevisbördan? För mig är det förstås den som vill ha en förändring som ska visa på vilket sätt förändringen är bra. Detta blir också viktigare ju större frågan är.

Jag kan tänka mig att i små kontrollerade frågor, som när man löser programmeringsproblem, är det bra att säga "men om vi bara ändrar för att se vad som händer, kanske det blir bättre av förändringen i sig". Men om du vill ändra på något stort med potentiellt genomslag generationer framöver, varför inte skaffa litet på fötterna för ditt förslag?

Alltså, för mig är det högst relevant att säga "det där har du inga belägg för". Annars går vi ju på vad för populistiska högerfasoner som helst. Som Mikael Söderlund som säger sig göra fantastiska saker för Stockholm. Han ägnar sig i själva verket åt skenåtgärder som inte har någon påvisad effekt och han bör kritiseras för just detta. Dessutom har han kass musiksmak.

Tack, Petter, för att du gav mig tillfälle att utveckla mitt slarviga påstående. Det kändes i roten av själen att det inte skulle slinka igenom så lätt, men jag ville helt enkelt inte fokusera hela inlägget på det, som skulle bli nödvändigt.

Men till att börja med: 1. Icke objektiv forskning är inte värt namnet. 2. Dålig musiksmak är... ok, tillräckligt skäl att skämmas och överväga att avgå. Inte mig emot om det blir Mikael Söderlund.

"Inga belägg" verkar oskyldigt och i detta fallet oantastlig kritik mot ett förslag. Men det är ofta ett förtäckt sätt att få det att framstå som att det motsatta gäller, alltså att negativt samband. Det är ett billigt knep som tack och lov är lätt att genomskåda.

Men det är inte det allvarliga. Det allvarliga är att den svenska skolan är förtjänt av all den svidande kritik som länga tillägnats den. Jag tycker inte du har helt rätt i att det bara är den som vill förändra som har bevisbördan, därför att även att inte förändra är ett aktivt beslut. "If it ain't broken, don't fix it." Om läget är bra behövs ingen åtgärd, men den som säger så bör även han avkrävas bevis för sin tes. Enda skillnaden är att han kan använda historian som "belägg".

Läget är inte bra, det är katastrofalt. Det gäller inte bara undervisning, utan en generation människor som ska hålla Sverige i funktion. Och det är inte höger populistiskt skitsnack, det tror jag du håller med om. Ingen politiker kan använda den svenska skolans resultat och utveckling som stöd för att ingenting göra.

Tvärtom, tycker kan man släppa på kraven på bevisbörda. Sunt förnuft torde duga bra i ett läge där förändring på måfå antagligen skulle ge positivt resultat.

Okej då :) Men det verkar konstigt att tro på just tidiga betyg som lösning. Det kan bevisligen fungera utan (se på mig) så rimligen finns någon annan starkare faktor. Jag tippar på psykosocial miljö och jag tror inte det nödvändigtvis bästa sättet att påverka den är med tidig kontroll. Låt mig sväva ut litet :)

Jag upplever att när en liberal kommer till makten agerar denne mer och mer totalitärt. Icke underbyggda kontrollfunktioner, hot om rättskipning och införande av en starkare polisstat. Stämmer bra med min tro om liberalismens totala icke-logiska uppbyggnad. Nånstans i snacket om negativa rättigheter och positiva skyldigheter försvinner den eventuellt positiva grundsynen på människan som även liberalister får antas ha känt.

Ett bra inlägg om frihet: http://badlandshyena.wordpress.com/2008/03/07/sushiol-frihet-modern/

Nu tror jag "kontroll" är bara en av ingredienserna i betygen till sådan halt som inlärande är ett tvång. Vi har sedan ganska lång tid tillbaka ett skolobligatorium så att tanken borde inte vara så främmande. I den mån en skola lyckas skapa en lustfylld inlärningsmiljö, ja då hävdar jag även där att betygen har en roll att spela.

Men det är alltså kontroll du är rädd för och kontroll är ju vad som dominerat retoriken från båda sidor. Verkar det konstigt att tro att det är en del av lösningen? Vi utövar kontroll i alla stadier av ett barns uppväxt, lite mindre för varje år som går tills dom är flygfärdiga. Lite mera av eget ansvar för varje år.

Psykosocial miljö? Jag kan inte tänka mig ett barns lyckliga uppväxt utan regler och måttstockar. Annars tror jag du har helt rätt att psykosocial miljö är det bästa sättet att påverka inlärningen. Men, vill jag understryka, det är regler och måttstockar som redan finns, som samhälle, skola och familj redan ställt upp. Betygen är ett komplement till denna strukturen, ett enkelt och, kan jag tycka, självklart hjälpmedel som underlättar för lärare, föräldrar och i ökande grad för eleven. Att betyg i tidiga år skulle vara ett införande av ett kontrollsystem har jag svårt att förstå.

Jag tar inte dig som bevis på att det fungerar utan, det förstår du. Men för all del, se på mig. Jag är beviset på att betyg inte är skadligt. Jag och mina föräldrar har fått brevet två-tre ggr per år sedan jag var sex. Två år under min skolgång, årskurs 6-7 fanns inte betygen. Jag kan bara antyda kausalitet, men märkligt nog sammanföll den perioden med när min dittills obruna vilja till inlärning sågs ner på av mina kamrater.

Vidare: ja, där svävar du ut. Det är mycket intressant det du skriver och jag är villig att lära mig mer någon annan gång! Men du skriver om dåligt underbyggda kontrollfunktioner och hänvisar till ett inlägg som gör sig lustig över att man tagit bort stekbordskravet för utskänkningstillstånd. Vem var det som införde det, tro? Och för vilket ändamål som var angeläget i medborgarens vardag?

Spännande! Jag tycker precis tvärtom, att betyg är bland det mest olustfyllda med skolan.

Omdömen tycker jag är trevligt och sporrande! Det har de i antroposofskolor ända upp i gymnasiet, fast det ska visst förbjudas nu. Betyg däremot använder barn för att mäta sig mot varandra, oavsett vad de avses att användas till av en snäll vuxengeneration. Jag tror inte tävlingsmomentet är nödvändigtvis hälsosamt för alla i den unga åldern. Hur förstående föräldrarna än är kommer det skapa stress på skolgården. Inte för alla, men för vissa. Det som hemma heter "din trea i engelska gör inget, jag stödjer din plan att bli musiker" låter i skolan "du är dålig". Eller "du är en pluggis" i andra fall. Barn är så onyanserade ibland.

Jag tycker bland annat därför att barn definitivt behöver styrning av en vuxen de har förtroende för. Det är en enormt stor tjänst man kan göra dem under uppväxten. Därför är det på ett sätt upplyftande när politiker säger "det är föräldrarnas ansvar" att till exempel se till att barnen går i skolan. Men nuförtiden tycker jag allt oftare att det backas upp av "annars kommer polisen". Man kan inte få båda och det är det min utsvävning försökte antyda.

Men vi tar min utsvävning och stekbordet någon annan gång, de hängde ihop på ett annat sätt i mitt huvud, men din koppling är intressant.

PS: Det var barnsligt av mig att hävda mig som exempel på något. Det kan man med god behållning aldrig göra i statistiska frågor. Helt fristående så kunde jag inte låta bli att zooma in över Lövstatippen, där någon skapat konst på taket: http://tinyurl.com/yvzsho

I’m still waiting for some interesting thoughts from your side in your next post thanks.