Tankesmedjan Camitz

Skönt att det går så mycket bussar i Stockholm så att man slipper träffa någon. Det är en olycka Värre än att träffa någon i trapphuset, ju, för då är man ju oftast på väg nånstans, antingen in genom porten eller ut. Ryggen fri, alltid en utväg.

Skillnaden ligger inte i att man inte vill stanna och prata, inte för att man inte har något att säga och inte ens för att man är livrädd för tystnad. En del tycker att "pinsam tystnad" är ett begrepp, det får man ta hänsyn till, men sån är inte jag.

Det jobbiga är alla komplexa sociala reglerna man måste ta hänsyn till. Som tur är sitter det en Svensson-jävel i ryggraden och dikterar.

Jag står vid busskuren, språkar lite med en arbetskollega som jag är ytligt bekant med. Det här är faktiskt det längsta samtalet vi haft, och det är faktiskt trevligt och flyter på.

Nu går vi på bussen, hon först. Gynnsammaste läget är att bussen är något så när full, vi kan då stå och fortsätta vårt samtal. Vid lägre mättnad, kan vi ta yttre stolar så att vi kan prata mitt över gången. Eller hon sitta, jag stå. Oavsett läggning i fråga om "pinsamma tystnader", avståndet gör att utväg finns. Reglerna förbjuder dock att vi sitter bredvid varandra om det finns andra platser. Endast främlingar får sitte bredvid varandra

Under vissa omständigheter kan det bli så att hon tvingas ta en fönsterplats. Om det är så att alla stolar över gången är upptagna, ja, då kan jag behöva sätta mig på fönsterplats på raden framför. Det här är en jobbig situation men helt oundviklig. Samtal omöjliggörs och ord kommer inte yppas förrän någon går av. "Vi ses imorgon!", kan man då säga.

Vad är då en främling? Ja, det kan behövas ett klargörande på den punkten. Låt oss säga att jag arbetar på ett större företag på så sätt att alla omöjligt kan vara bekanda med varandra. Situationer uppkommer ofta där man får tillfälle att stifta bekantskap, luciatåg, möten av olika slag eller varför inte gemensamma kick-offer. Dock inte, och jag betonar, på bussen dit! Är det fullt på bussen är han/hon att betrakta som en främling. Jag kan lugnt sitta bredvid honom/henne bara man upprätthåller främlingsskapet. Jag iaktager följande försiktighetsåtgärder. Jag vänder ryggen mot vald sittplats, böjer knäna och vrider sedan kroppen in i läge. På så vis är jag aldrig vänd mot min granne så att jag riskerar en blick jag omöjligt inte kan låtsas om. Jag kan nu vara tyst i ca 15 minuter. I det läget, förutsatt att ingen oväntat inträffar, vore det väldigt konstig om jag tog upp ett samtal eftersom jag inte gjort det tidigare. Safe.

Skulle samtal spontant uppstå har jag bildat bekantskap. I längden blir det ohållbart att sitta bredvid en bakantskap därför måsta jag i något läge ursäkta mig och gå och prata med någon annan - stående i gången naturligtvis. Jag avpassa detta läget efter bussresans längd och fysiska förutsättningar.