Tankesmedjan Camitz

Bern hävdar att klimatmodeller är värdelösa eftersom de skulle bygga på samma principer som ekonomiska modeller.

Denna häpnadsväckande och felaktiga slutsats visar att Bern inte alls förstått grunden för klimatmodellering.

Forskningen utgår från fysikens grundlagar, framförallt Newtons mekanik och termodynamik, och beskriver klimatets utveckling med hjälp av matematiska samband.

...

Bern inkompetensförklarar hela detta forskningsfält på grundval av extremt svaga argument. Vilket vetenskapligt grundat redskap för realistiska framtidsscenarier vill Bern istället att samhälleliga beslut ska vila på?

Det förefaller lätt att skjuta en del hål på Lars Berns argument och hans vid det här laget berömda "djupdykning". Behöver man slänga sig med Newton och fysikens grundlagar. Vad kommer förövrigt uttrycket Fysikens grundlagar? Kan i så fall någon av Newtons lagar sägas höra till dem? Ska vi bli imponerade nu? Man får ju verkligen hoppas att en modellerare antar att naturlagarna gäller. Det finns gott om andra faktorer som man missar, bortser ifrån för att man inte har datakraft nog eller värderar fel. Ett exempel är koldioxid upptagning av havet. Om det vore så enkelt som att bara utgå från naturlagarna då hade vi haft en lösning på alla människans sjukdomar vid det här laget.

"Rubbish in, rubbish out." "A simulation is a crutch for the mathematically impaired." "All simulations are doomed to succeed".

Det är alla aforismer som modellerare som klämmer åt kärnan i en modellerares veklighet. Den första klarlägger den grymma verklighet att de resultat vi får ut aldrig är bättre än de data vi stoppar in. Nästa kommer från matematikerskrået att kan man inte lösa ett problem med papper och penna är det bäst att låta bli, läs "ge dig inte på komplexa saker som klimatet (eller ekonomi)". Den sista ger uttryck för datamodellerarens välsignelse och samtidiga förbannelse. Vill du ge stöd åt en hypotes så gör en simularing. Det här är ett problem när som måste tas på allvar för att inte anklagelser om köpta resultat ska få fäste.

I själva verket är datasimuleringar något som står på lös vetenskaplig grund. När man modellerar gör man många antaganden och alla som programmerar vet att det är mycket som kan gå fel utan att det märks, sk dolda buggar. Framförallt gäller det en av grundbultarna i emprisk forskning. En simulering ska kunna replikeras dvs göras om av ett annat forskarlag. Det här högst tveksamt om en datormodell av den komplexitetgrad som vi har att göra med här kan sägas vara replikerbar. Jag skulle tro att man slutar leta buggar när man får de resultat man vill ha.

Svårigheten att göra datamodeller gäller framförallt ekonomiska modeller där man ger sig på mänskligt beteende. Därmed kan man säga att ekonomiska modeller trots allt ligger på en helt annan nivå en klimatmodeller och de går inte att jämföra med klimatmodeller. Människor är oförutsägbara på ett helt annat plan än koldioxid. Poäng till hemmalaget.

Jag tror att de flesta har en känsla för den här osäkerheten. Författarna till dagens brännpunkt inkompetensförklarar alla läsare och det vilket är ett värre brott än det Lars Bern står för.

Därmed inte sagt att datamodeller är utan värde. Moderna pacemakers är bättre än någonsin just för att de är beprövade med datorer långt innan någon vågar operera in dem i människor. Och som författarna ger uttryck för, vi har inga alternativ. Datormodeller är det bästa i avsaknad av ett till jordklot som vi kan göra experiment på, som Liftarens guide till galaxen, . Vi ska ta klimatmodellerna och dess varningar på allvar eftersom alternativet, med stor behäftad osäkerhet, är så allvarliga. Men man har alltså gott om skäl till att vara ödmjuk. Att hävda modellens riktighet på att de vilar på fysikens grundlagar är inte seriöst. I en viktig fråga som denna borde debattörerna avkrävas saklighet.