Referensdropping ett hån mot forskaren
Jag fick aldrig något svar från svds webmaster men en av mina synpunkter verkar ha gått igenom iaf och det på ett bättre sätt än jag tänkte mig. Man kan nu länka till sina blogginlägg från svd genom att pinga Twingly. Mycket bra! Jag vill synas.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
För en tid sedan skrev jag om Teres Linbgergs debattartikel i SvD där hon blandade om korten och tyckte att bostadsrättssatsningar i ytterstan skulle leda till segregation och alltså var förkastligt. På samma plats idag rycker hennes partikamrat, Jan Valeskog, undan mattan och säger att alliansens politik kommer att misslyckas. Man kommer bara lyckas omvandla bostadsrätter i närförorten och innerstan och därför kommer segregationen att öka. Vad är det egentligen som ökar segregationen? Det är svårt för mig att lyssna på sossarnas bostadspolitik så länge de inte kan komma överens om sina skäl för att vara emot alliansen.
På tal om lösa grunder: (För det var ju inte det jag skulle skriva om.)
På samma debattsida uttalar sig Barbro Engman, förbundsordföranden i Hyresgästföreningen, om samma politik av samma allians. Bland annat förargar hon sig över den nedlagda utredningen om tryggare villkor för hyresgästerna när huset byggs om eller "läggs ned". En annan utredning som skulle göra det svårare för "slaskvärdar" att förvärva hyreshus läggs också ned. Hur skulle utredningen försvåra för slaskvärdarna?
- Herr minister, vi har ett problem på bostadsmarknaden. Det verkar finnas en massa slaskvärdar som är allmänt otäcka. Jag tror att vi måste tillsätta en utredning för att åtgärda det här.
- Är det så allvarligt? Ok, det är bra. Du visar initiativförmåga. Fortsätt med det!
Behöver jag hinta partifärg? Problemet med slaskvärdar verkar vara lätt åtgärdat. Alliansen gör helt rätt i att lägga ned utredningen och komma till skott.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
Artikeln handlar om att ökat ägande av boende leder till minskad rörlighet på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden och till högre arbetslöshet. Barbro Engman hänvisar till en respekterad forskare i nationalekonomi, Andrew Oswald, och hans forskning som jag letat mig fram till via Google och artikeldatabasen Web of Knowledge. Oswalds heliga gral är att besvara de svåra frågorna om välfärdssamhällets arbetslöshet. Varför har vissa länder, tex USA och Schweiz lyckats hålla nere arbetslösheten sedan 50-talet medan den skenat i länder som Spanien och Italien? Kan Sveriges och Kanadas medelväg ge ledtrådar? Det är i ljuset en ekonomisk teori i sin linda vi skall läsa Oswalds arbete.
Oswalds artikel - för av Andrew Oswalds "studier" i plural har jag bara lyckats hitta en artikel - visar på ett samband mellan bostadsägande och arbetslöshet. Mycket riktigt har USA en låg andel ägande av hem medan Spanien har högt. Sverige lägger sig mitt emellan. Efter att ha läst Oswald instämmer jag att det är en forskare som förtjänar fortsatt respekt för sina teorier. Inte minst därför att han inte tillskriver sina resultat mer värde än att de är preliminära och bör föranleda nyfikenhet. Alltså bör dem inte ses som grund för politik.
Det verkar inte som om Oswald har försökt få artikeln publicerad i en "peer-reviewed" tidskrift. Således återfinns den inte i någon databas över forskningsartiklar och således går det inte att spåra några citeringar i dylika. Google anger siffran till 86. Artikeln skrevs 96 och därefter verkar inte Oswald ha ägnat sin tes mycket uppmärksamhet. Hans egen forskning är mest inriktad på makroekonomiska teorier om fackföreningar. Jag är inte tillräckligt bevandrad i området för att känna igen några framstående namn bland skaran av citerande författare.
Det är alltså här fråga om en föreslagen öppning till att hitta en av förmodligen flera orsaker till den moderna välfärdens mystiska arbetslöshet. Och det är möjligt att han har rätt. Jag som inte är bevandrad i ämnet lockas att tro på sambanden.
Men att kalla Oswalds artikel banbrytande är något magstarkt. Att använda den som stöd för hela sin argumentering i denna viktiga fråga är oanständigt. Att ge en debattartikel större tyngd genom att "referensdroppa" på detta viset är oansvarigt. Jag tror att Andrew Oswald skulle hålla med.
Andra bloggar om: Andra bloggar om: jan valeskog, bostadspolitik, barbro engman, andrew oswald, bostadsrätt, hyresrätt
Äpplen och päron Martin. Så här kan man resonera.
Enbart bostadsrätter i innerstaden kan leda till segregation för att då utesluts kapitalsvaga personer från ett område av staden. Det är ett område där det dessutom finns större möjligheter för invånarna.
Bildandet av bostadsrätter i ytterområden kan leda till segregerande för att dessa bostäder är i sämre skick. Renoveringsbehovet är stort, infrstruktur i övrigt är inte jämförbart med innerstaden. Blir man ägare till en sådan har man låst kapital i en bostad som inte är attraktiv för andra köpare. Alltså är man inte alls "inne på bostadsmarknaden" som det ofta hävdas.
Att segregation har flera orsaker och att olika personer lyfter fram olika aspekter borde inte vara något konstigt.
Det kan ju vara så dom menar även om dom har lite svårt för att uttrycka sig och få ihop sina utsagor. I grunden tror jag inte det handlar om vare sig segregation eller en blandning av bostadsrätter och hyresrätter. Både Teres Lindberg och Jan Valeskog är emot bostadsrätten som boendeform som sådan.
Sen tror jag vi talar om olika slags segregation. Segregationen mellan kapitalsvaga och kapitalstarka är mer acceptabel än den mellan personer med utländsk ursprung och inte. I den mån de sammanfaller tycker jag att det inte ska bero på brist på valfrihet av boendeform.
Den klyfta som bostadsrättsinnehavare i ytterförort upplever gentemot innestaden är densamma som en villaägare i Sundsvall upplever om han vill flytta till Skarpnäck, en ägare av en etta till en tvåa och en ägare av en trea till en etta i London. Markanden är tuff och en rejäl höjning av din månadskostnad får du räkna med. Men marknaden är forcerbar. Den Sundsvallsbo som däremot tänkte sig en hyresrätt i innerstaden är det ju kört för.
Eftersom du nämnde renovering, men detta är högst personligt, när det kåken ska renoveras då vill jag vara med och bestämma.
Dessutom för människor som har lite speluttrymme, vilket det trots allt finns i ytterförorten (det är ju ingen slum) är det möjligt att höja sin kapitalstyrka. Att låna till aktiespekuleringar är svårt men att låna till investeringar i eget boende är betydligt lättare och båda kan ge en god värdeutveckling. I dessa dagar är det en form av spekulation med lånade pengar som är högst acceptabel och har låg risk.
"I den mån de sammanfaller tycker jag att det inte ska bero på brist på valfrihet av boendeform."
Då kan jag tycka att det är litet att blunda för en uppenbar problematik. Man öppnar upp för bostadsrätter av ideologiska skäl, för att man som du vill låta folk vara med och bestämma. Men om man inte ser hur det faktiskt slår precis idag, är man särskilt klyftig då?
Nej, det är ingen slum. Men de lägenheterna närmar sig åldern då de behöver renoveras. Som ägare får du bestämma fasadfärg, men också betala för hela stambytet skulle jag tro. Dessutom är det högre andel utlandsfödda där, så en segregation (kapitär) kan i praktiken medföra en annan.
Du får tänka på att långt ifrån alla vill bli spekulanter. Jag vill till exempel inte och jag kan känna mig förtryckt av att pressen är stark på att ta ansvar för sin egen pension/bostad/löneförhandling/kapitalförvaltning/etc etc. Den politiken skapar helt enkelt inte lika förutsättningar för människor, vilket väl är hela tanken?
"Du får tänka på att långt ifrån alla vill bli spekulanter."
Troligtvis oavsiktligt använde du nyckelordet "vill".
Jag är förespråkare av valfrihet, människors egen bedömning av sin situation, förmåga och sitt handlande därefter. Jag är emot pådyvling av tillämpad ideologi både vad beträffar hyresrätter och bostadsrätter. Att "öppna" för något av "ideologiska skäl" låter i mina öron som ett motsatsförhållande.
Både jag och nämnda socialdemokrater säger sig vara för en blandning av boendeformer. Skillnaden är att för dom är blandning ett statiskt läge, stopp men inte mer, vi kan ändå inte gå tillbaka till enbart hyresrätter så säger "blandning" för det klingar bra. För mig är blandning ett uttryck av en uppenbar blandning av viljor.
Och tack för att jag har lärt mig ett nytt ord, kapitär.