När blandningen skiktar sig

Kristina Alvendal, (m) skriver på Brännpunkti dagens SvD om bostadpolitik i ytterstaden. Tydligen är det så att rätt många vill omvandla sitt boende och köpa ut sina lägenheter. Glädjande tycker Alvendal och eftersom hon är bostads- och integrationsborgarråd får man anta att hon menar ur både bostads- och integrationsperspektiv.

Teres Linbgerg (s), vice ordförande på Svenska Bostäder ger svar direkt. Mest skriver hon om bostadsrätter i innerstaden kryddat med felsyftningar och den enda vägens retorik av typen, regeringen har tagit bort investeringsstödet så då kan det ju rimligen inte bli några nya hyresrätter. Fru Alvendal behöver nog inte ge fru Lindbergs svar ett svar eftersom fru Lindbergs svar på fru Alvendal inte var ett, just det, svar. Möjligtvis kan man säga att hon anknyter till ämnet.

Jag måste nog ändå tolka Teres Lindbergs osammanhängande argumentering med att hon tycker det är en dålig idé att utöka valfriheten i ytterstaden. Detta för att segregationen kommer öka. Nämligen. Jag vet inte, men om det nu är så enkelt att rika bor i bostadsrätter och fattiga i hyresrätter, skulle inte det vara bra för integrationen med lite bostadsrätter i ytterstaden? Jag kollade nämligen nämnda bostadsbilagan och kunde inte hitta särskilt många annonserade bostadsrätter i Rinkeby. Det verkar ju dessutom så att man  sämsta fall tjänar 400 kr i månaden om man köper sin längenhet och det lär ju hjälpa integrationen lite grann på traven med dom som redan bor där.

Kanske tolkar jag henne fel, för hon skriver ju också att s vill medverka till en blandning av hyresrätter och bostadsräter för det "motverkar uppdelningen av fattiga och rika..." Och mycket riktigt skriver hon också att, "Valfriheten att köpa bostadsrätt för dom som har råd finns redan idag." Jag antar att hon syftar på att någon valfrihet inte finns för dom som inte har råd. Så bra, då verkar ju alla vara överens. 10000 av 12000 lägenheter som ombildades mellan 99 och 04 låg i innerstaden, så det är bara att sätta igång med ytterstaden också. Det verkar ju som om Alvendal har lösningen på en hel del av de problem som Lindberg beskriver, tex att 90 % av intresseanmälningarna som har inkommit för att ombilda är för fastigheter i innerstaden, trots att det är så många i ytterstaden som också vill ombilda.

Jag reagerar ändå på Lindbergs avslutning. "Valfrihet på Stockholms bostadsmarknad måste vara att se till att 183 000 människor som står i bostadskön inte gör det förgäves." Jag vet hur Lindberg tänker. Det finns inga där som vill eller kan tänka sig att bo i bostadsrätt. Definitivt ingen bor i bostadsrätt nu. Det finns inga där som har råd att bo i bostadsrätt eller nånsin kommer ha det. Alla vill bo i innerstaden.

Ingen med den statiska synen kommer bidra till att lösa segregationsproblemen.

183 000 är ett problem för Lindberg. Och det är sant. Där döljer sig många problemfyllda vardagar som skulle underlättas av bättre tillgång till hyresrätt eller bostadsrätter. Men jag ser något som inte Lindberg ser. 183 000 vill flytta till eller bo kvar i Stockholm! Den bägaren är halvfull.

Andra bloggar om: , , ,

Kritiker brister i kunskap om aktieoptioner

"Det handlar inte om bristande kunskap, utan det handlar om bristande omdöme." säger Olle Svenning till aktuellt.


Urban Ahlin utryckte det också bra när han i SvD härom dagen inledde med att medge att han saknade kunskap om optionsäffaren. Av vad som sedan följde gjordes det tydligt att okunskapen gällde optioner i allmänhet och innefattade majoriteten av journalist- och politikerkåren.

Jag vill mena att det i allra högsta grad handlar om "bristande kunskap".

Jag blir mycket frustrerad av att följa debatten och att se på när Jarl Alfredius och Carl Bildt talar om varandra. Nyckelordet är "avstått". Jarl Alfredius tolkar det som att avstå från ersättningen; Carl Bildt som att avstå från att lösa ut optionerna. Frågan är naturligtvis mycket viktig men när kunskap saknas ställs fel frågor, fel svar ges och ingen kommer närmare sanningen.


Förvirringen blir som störst när bolaget tillfrågas själv och ger ett svar som bekräftar både tes och antites. Jag minns också drevet vid valet. Det var ett stort tryck på Carl att så snabbt som möjligt lösa ut optionerna för att komma ur jävsituationen, hans eget personliga ekonmiska intresse i att Gazprom fortsatta utvekling. Så skedde vid utlösensdatumet.


Hade han kunnat avstå?


Bildts svar blir, nej, för det var ett helvetes liv om att jag skulle lösa ut dom så snabbt det bara gick.

På den alternativa tolkningen, att avstå från optionerna, blir svaret självklart: Nej, han hade ju redan fått dem. Den verkligt vettiga frågan som inte ännu ställts, och som Bildt kanske inte vill ha heller, är, kunde han ge optionerna tillbaka?


Tidpunkterna är alltså också en nyckel till förståelse för dilemmat. Carl Bildt är i detta läge inte längre jävig. Från att ha fått uppdraget som utrikesminister har han gjort sig av med alla ekonomiska band till Vostok Nafta och Gazprom. Optionerna, dem fick han under sin tid som styrelseledamot (eller eventuellt vid sin avgång, det har inte framgått). Ett eventuell mutåtal måste rimligen utgå ifrån att han fått ersättning under sin tid som utrikesminister vilket alltså inte skett.


Vad sa då egentligen talesmannen på Vostok Nafta, Rober Eriksson? Påståendet löd, "Bildt hade utan problem kunnat avstå från att lösa ut opionerna när dess föll ut."  Bekräftas med ett ja. Om han var tvugen att lösa in optionerna? Nej, självklart inte, ur Vostok Naftas synvinkel. Det behöver ingen. Optioner ger rätt att köpa aktier men inget tvång och det behöver man inte fråga Robert Eriksson om. Det kan vilken aktieintresserad tonåring som helst svara på.


De som anser annorlunda är är vi, det svenska folket och journalisterna, vår höjda röst. Vi vill och ville inte att Carl Bildt skulle ha kvar optionerna. Alltså var han tvungen att lösa in dem. Det fanns ingen annan utväg. Och det är, vill jag minnas, precis vad han sa.

K.G. Hammar i aktuellt för knappt en timme sedan, "Han gav intrycket att han inte hade något annat val än att lösa in dom här optionerna." Minsann.


Nu vill jag veta hur det verkligen ligger till med det här och då vill jag att journalisterna ställer rätt frågor, att Carl Bildt förstår frågorna rätt och att dessa tolkas rätt. För det behövs lite mer sakkunskap.

Börja på
http://www.aktiespararna.se/lar-dig-mer/.

Andra bloggar om:


Helan går

Hej!

Angående er vägtavla på Solnavägen med manande budskapet "Helan går.":

Har ni glömt bort vad halvan brukar göra?

mvh
Martin

Helan går

De borgerliga?

Brännpunkt 14 dec, 2006. Sex LO-ordföranden skriver:

Våra medlemmar, med högst modesta löner, får betala de borgerligas slopade förmögenhets- och villaskatt. Det är en politik för överklassen och höginkomsttagare, som väcker stark ilska.

Ordföranden i sex LO-föbund: Era "medlemmar med högst modesta löner" verkar till 35% består av borgare enligt svt:s väljarbarometer. Åtminstone några torde äga villor. Kanske röstade dom som dom gjorde för att dom uppskattar att deras fackkamrater betalar deras slopade förmögenhet- och villa skatt? Alternativet är att er världsbild inte riktigt stämmer.

Vilka var det ni företrädde nu igen? Om ni måste använda ordet "svaga" så precisera er gärna.


Insamlingsgala för utsatta barn i Sverige

Då jag senast var i england påannonserades på TV en insamlingsgala för fattiga barn - i Stor Brittanien. Min primala reaktion var naturligtvis förvåning. Förvåning att det fanns så många fattiga barn i Stor Brittanien att det skulle behövas en gala. Tur att man bor i Sverige där vi har ett social skyddsnät. Den tiden då det fanns barn som behövde våra allmosor är avskaffad. Vi samlar bara in till behövande långt bort i Afrika och andra länder. Man kanske skulle starta en insamling till Stor Brittanien, det skulle vara en riktig nesa mot kolonisatörerna!

När jag nu föranleddes kolla upp saken så visade det sig att jag missuppfattat. Ordvalet var "children in need" vilket bör motsvara "utsatta barn". Men innan jag fått klart för mig vad det gällde han jag få iväg följande till Rädda Barnen.

Hej!
Sist jag var i England påannonserades på tv en stor insamlingsgala som skulle sändas på kvällen till förmån för fattiga barn -- i Stor Brittanien. Sånt gör aldrig vi i Sverige. Är skälet så enkelt att det inte behövs?
Tacksam för svar.
mvh
Martin


Då fick jag till svar:
 

Hej Martin!

Tack för att du hörde av dig till oss med dina synpunkter.


Rädda Barnen hade en kampanj i maj på TV 4 för att uppmärksamma utsatta barn i Sverige. Vi bjöd in politiker till programmet som fick svara på vad de ville göra för barn som blir misshandlade och utsatta för övergrepp i Sverige. I programmet försökte vi även få tittarna att stödja Rädda Barnen genom att anmäla sig som månadsgivare.


Vi fick in över 1200 nya månadsgivare via programmet. Alla politiker lovade att se till att så kallade "Barnahus" ska införas runt om i Sverige. "Barnahus" är ställen där jurister, poliser och andra inblandade myndigheter kan ge utsatta barn en barnvänlig, rättssäker utredning och samlat stöd så att barnen slipper slussas runt från myndighet till myndighet. Vi kommer nu under våren följa upp om den nya regeringen har hållit vad de har lovat.


Hör gärna av dig igen om det är något annat du undrar över!



Med vänlig hälsning,



Lena Rydorff

Projektledare Insamlingssektionen

Rädda Barnen


Dom hetaste scoopen, alltid hos Tankesmedjan Camitz, direkt till er, kära läsare!


Det är lätt att glömma bort att även barn i Sverige far illa med så mycket lidande i andra hörn av världen. Men anvsvariga människor har koll alltså.

När vi ändå för det på tal: För mig är det självklart att donera drygt en halv procent av min beskattade inkomst till behövande. Jag har valt Unicefs världsförälder program. Det är alltså inget fadderprogram utan min och mottagarens anonymitet bevaras vilket jag passar mig. Man kan välja att ge 100 eller 200 i månaden. Det är skamligt lite men ger så mycket! Sen kan man dryga på genom att köpa julkort mm. Allt i butiken är förvånansvärt prisvärt.


Rädda barnen är säkert minst lika bra. Medmänniskor, det finns inga ursäkter!


Skandalen ett faktum?

Mikael Odenberg åker mycket taxi för sin arbetsgivares pengar. Det är inte så bra. Jag skulle sträcka mig så långt som att det är ett dåligt karaktärsdrag han har. Han är inte ensam för när man kan så gör man. Man nallar från sin arbetsgivare.`


Den verkliga skandalen är dock inte att Odenberg gjort utan att han kunnat. Jag såg själv lapparna på TV. Att riksdagen bara släpper igenom utan att reagera? Bara för att det stod valkrets på kvittona. Visst, avslöja politikerna när dom gör övertramp. Men här har man upptäckt en verklig missordning, men pga fokuseringen på personen riskerar detta att gå medborgarna förbi obemärkt.


Eller kan det vara så att journalisterna medvetet bortser från det viktiga? Då ligger det nära till hands att tro att det journalistiska arbetet inte går ut på att påvisa problemen som finns i samhället, utan problemen som finns hos utvalda politiker. Vi har att göra med ytlig journalistik eller hetsjaktsjournalistik. Dålig journalistik i vilket fall som helst.


Referenssverige

Nu verkar det ju som att arbetslösheten är på väg ner, 2 månader efter valet. Det ställer frågan på sin spets om hur alliansen ska utvärderas när nästa val börjar närma sig bl a i fråga om arbetslösheten. Är a-kasse försämringar rätt modell?

I statistiska undersökningar vill man korrigera för alla faktorer som påverkar och isolera den aktuella effekten, regeringsmodellen i det här fallet. Men som i statistiska undersökningar är resultatet ofta sårbart för godtycke och sneda värderingar. Att justera för konjunktur tex. Arbetslöshet och konjunktur är beroende på fler än ett sätt. Högre konjunktur ger lägre arbetslöshet, men lägre arbetslöshet ger också högre konsumtion vilket ger bättre konjunktur.

Jag är gudskelov ingen nationalekonom. Det är alldeles för komplicerade samband och späckat med gungbrädseffekter och kaosartade effekter.

Nej, det enda sättet att verkligen utvärdera regeringsdugligheten vore att skapa ett referenssverige, med exakt samma befolkning och grundförutsättningar som det riktiga men med en annan regering. Men ett sådant experiment vore tyvärr oetiskt mot det Sverige som fick den sämre regeringen.

Start!!

Jag startade min första blogg igår och fick precis anledning att skapa en ny. Varför inte.

Oöverträffat

I dagens Brännpunkt på SvD går Per Gahrton i försvar å Carl Bildts vägnar. Båda vet vad det innebär att ligga i skyttegraven värja sig mot massiv kritik från alla håll. Allt som oftast brukar dessa två herrar ha piprona rikatade mot varandra.

Oavsett vad man anser om båda Gahrton och Bildt... Jag känner många som får kväljningar av båda. Men här sker något som är otroligt sällsynt i svensk politik. Att Per Gahrton försvarar Carl Bildt i en utrikespolitiskt fråga, om palestinakonflikten därtill, kommer inte överträffas förrän Anders Borg tar upp handsken mot Wanja Lundby-Wedins antagonister. Jag är nästan gråtfärdig.

Själv tar jag Gahrtons uttalande ofta med skepsis. För detta får han dock min djupaste respekt. Mer av varan i svensk politik.

Till brännpunkt.

Nyare inlägg